Det är ett välkommet initiativ för att upprätthålla lag och ordning på ett område där skrämmande få brott klaras upp - den nationella uppklarningsprocenten vad gäller tillgreppsbrott, alltså stölder och inbrott, är endast 2,5 procent.
Det var alliansregeringen som förra året uppdrog åt Rikspolisstyrelsen att inleda en satsning riktad mot livsstilskriminella och så kallade mängdbrott, som det anmäldes 1,2 miljoner fall av bara under 2011. Till mängdbrotten räknas bland annat stölder, skadegörelse, bedrägerier, rattfylla och ringa misshandel. I november förra året gick uppdraget ut till landets 21 polismyndigheter. Initiativet ligger i linje med regeringens tidigare inslagna bana på området: sedan regeringsskiftet år 2006 har ordningsmaktens anslag i statsbudgeten ökat med 25 procent. Det betyder bland annat att det i dag finns fler än 20 000 poliser i aktiv tjänst i Sverige. Ändå krävs fler åtgärder för acceptabla resultat. Risken är annars inte endast att hundratusentals svenskar varje år fortsättningsvis får sina rättigheter till liv och egendom kränkta, en så pass låg uppklarningsgrad som 2,5 procent underminerar förstås också förtroendet för svenskt rättsväsende.
Därför utgör polisens kartläggning och punktmarkering av de 1 000 värsta återfallsförbrytarna ett välkommet steg i rätt riktning. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, insamlad mellan år 2003 och 2005, begår två av fem tidigare dömda brottslingar nya brott inom några år. För de mest kriminellt belastade är återfallsrisken tio gånger så hög jämfört med dem som har dömts första gången.
Av polisens utvärdering ett halvår efter initierandet märks redan två problem. Häktade återfallsförbrytare släpps från häktet i väntan på en plats på anstalt och begår under den tiden påfallande ofta flera mindre brott utan att straffas för dem. Dessa gratisbrott rimmar naturligtvis mycket illa med det allmänna rättsmedvetandet och är ett hån mot de som drabbas av brottsligheten, ofta i form av stölder. Förhoppningsvis innebär polisens utökade bevakning av denna kriminella grupp i framtiden bättre möjligheter för åklagare att anhålla kriminella mot bakgrund av förväntad återfallsrisk.
Utvärderingen vittnar också om polisens svårigheter att få information från vård- och socialtjänst, där livsstilskriminella ofta finns i behandlingsplaner. Ett tätt informationsutbyte mellan samtliga myndigheter som kommer i kontakt med återfallsförbrytare är förstås en förutsättning för fortsatt effektiva åtgärder till medborgarnas skydd.
Att dessa problem har identifierats är utmärkt och leder förhoppningsvis till att fler tillgreppsbrott klaras upp i framtiden. Utgångspunkten måste vara att ingen så kallad lindrig brottslighet förtjänar att bagatelliseras.