Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
I Sverige är det snart mer än 20 år sedan vi hade det så. 1990 genomfördes här västvärldens mest långtgående avreglering av branschen. Ur de flesta förares synvinkel har detta, de goda avsikterna till trots, knappast inneburit förbättringar. Det största problemet är olönsamheten, till följd av överetablering. Det är mer regel än undantag att man arbetar 50-55 timmar i veckan för att få ihop en normallön, eftersom lönen är provisionsbaserad. Med kollektivavtal finns visserligen en garanterad minimilön för heltidsarbete, men det är ovanligt att chaufförer begär ut den lönen eftersom det anses vara ett misslyckande. Att vara anställd taxichaufför kan närmast jämföras med att vara småföretagare, minus företaget, för vilket man arbetar upp ett mervärde. Den ökade konkurrensen har heller inte lett till prissänkningar. I stället har det blivit en fördyring på 16-17 procent jämfört med konsumentprisindex. Visserligen har bilparken ökat med 25-30 procent i hela Sverige, men det är städerna som drar upp statistiken. I glesbygden är det på många håll tvärtom. Konkurrensen i branschen har alltså ökat dramatiskt sedan avregleringen, men överetableringen består och ger olönsamhet och sämre service.Och här står vi i dag - med huvudorsaken till varför avregleringen inte har fungerat.Sverige har, som vi alla vet, en stel arbetsmarknad där avgörande punkter inom LAS leder till starka inlåsnings- och (framför allt) utlåsningseffekter på arbetsmarknaden. Det innebär att vi slåss om förstaplatsen i kategorin "land med störst andel ungdomsarbetslösa i EU". Arbetsmarknadens orörlighet bidrar också till att invandrare - trots höga utbildningar och flerspråkighet - har svårt att få jobb. För denna sistnämnda grupp (ofta akademiker) har taxinäringen blivit en utpost där arbetsmöjligheter finns. Avregleringen inom denna bransch fungerar ironiskt nog som en a-kassa för både överkvalificerade invandrare och svenskar som inte accepterar bidragslinjen. Och resultatet blir en stor grupp arbetstagare som är villiga att arbeta fler timmar än vad vilotiderna egentligen tillåter. Vi får en överetablering som aldrig reglerar sig själv i enlighet med de ekonomiska teorierna. I det opinionsläge som råder förstår vi varför regeringen lämnar LAS-frågan till arbetsmarknadens parter. Men en förändring av lagen vore det första att önska av en ny regering, om vi ska få ett bättre fungerande näringsliv - inte minst inom taxibranschen.Vibeke Specht/SNB
