LEDARE: Medmänsklighet - en högerfråga

Tack vare alliansregeringens reformer av socialförsäkringen har den trenden nu vänt kraftigt och senaste rapporten från Försäkringskassan i förr förra veckan bekräftade att ohälsotalen i Sverige fortsätter att sjunka. Det är bra, för det leder till att fler kan komma till sin rätt. Inte bara genom att fler ges möjligheten att ta hand om sig själva, utan också att de själva kan bidra till människor omkring sig och till det allmänna. I en krönika i Aftonbladet 18 maj 2010 skildrar den argentinsk-svenske skribenten Martin Ezpeleta en tendens i Sverige. Han skriver: "den är märklig, den svenska solidariteten. Den finns inte människor emellan. Solidariteten i Sverige har institutionaliserats. Den har förstatligats. Vi har byråkratiserat medmänskligheten, delegerat vår humanism." Vår strävan efter att vara självständiga individer är väl inget problem, men Ezpeleta illustrerar att oavsett hur mycket vi möjliggör för oss att delegera medmänsklighet till staten, måste den ändå börja hos oss själva. Den måste börja i vår egen känsla för ansvar för varandra. Staten kan och bör heller inte stå för förverkligandet av hela det ansvaret. Det leder i förlängningen inte till ett sympatiskt samhälle. Utvecklingen av svensk blankettbyråkrati i kombination med världens högsta skatter nådde också vägs ände förra valet. Det var regeringsskiftet 2006 ett uttryck för. Svenska folket ville göra upp med det svenska ultraetatismen. Det gamla systemet lämnade en stor del av befolkningen utanför - alla som inte passade in i det likformade samhällssystemets snäva mallar. Systemet urholkade samtidigt mellanmänsklig medmänsklighet, med allmän misstro mot statens ekonomiska ansvarsfullhet som följd - kopplat till ett växande, nedbrytande tänkande enligt vilket staten förväntades lösa alla problem. Men högre skatter och mer byråkrati är inte lösningen på allt. "Samhället är inte samma sak som staten", var just bland de första ord David Cameron sade när han 2005 valts till det brittiska Konservativa partiets ledare. Nyligen, i sitt öppningstal som ny premiärminister för Förenade kungariket, när han talade om sina visioner för landet, sade han bland annat att "det handlar om att vara ärlig om vad staten kan uppnå. Verklig förändring kan inte staten själv genomföra. Verklig förändring måste ske genom att alla går ihop och jobbar tillsammans för att ta ansvar för varandra". Just värnandet av civilsamhället och dess naturliga gemenskaper är en växande politisk fråga i alltfler europeiska länder. De politiska krafter och företrädare som förstår, förmår och vågar ge uttryck för många väljares önskan om ett mänskligare samhälle - som inte är liktydigt med skenande skattehöjningar och allt större stat, utan snarare tvärtom - de har mycket att vinna, även i ett land som Sverige.

Ledare: Medmänsklighet - en högerfråga

År 2000, under den socialdemokratiska regeringen, då hundratals svenskar förtidspensionerades varje dag, hade Sverige Europas friskaste och samtidigt mest sjukskrivna befolkning.