Moderaterna presenterade i torsdags partiets nya talespersoner och främsta företrädare i riksdagens utskott. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven hade samma dag valts av riksdagen till Sveriges statsminister, för att morgonen därpå läsa upp regeringsförklaringen och anmäla statsråden i den minoritetsregering som nu bildats med Miljöpartiet. Den politiska stiltjen sedan valet, som skapat rum för spekulationer, kan börja ersättas av konkret handling.
Genom den nya rödgröna regeringens politik går som en röd tråd gamla förslag förklädda i nyspråk, så som ”traineejobb” och ”yrkescollege”. Mönstret som träder fram är en klåfingrighet som brer ut sig i människors vardag. Människor framstår som medel för politiken, snarare än tvärtom. Den parlamentariska verkligheten lär dock snart få det skimmer som trots allt omger det nya att avta.
Löfvens regering är beroende av aktivt stöd från minst Vänsterpartiet, för att åtminstone vara den största minoriteten i riksdagen. Det blir inte bara en match att få igenom budgeten, utan varje proposition. Ett sådant läge fick regeringen Reinfeldt erfara under den gångna mandatperioden. Det är tufft, men det utgör inget skäl för den nu borgerliga oppositionen att lägga sig platt för den rödgröna minoritetsregeringen. Ansvaret vilar hos Löfvens som han själv kallar det ”mycket kompetenta gäng” att lägga fram förslag som kan accepteras av andra.
Som största oppositionsparti har Moderaternas ledande företrädare riksdagen har ett viktigt uppdrag att stå emot klåfingrighet och kollektivistiska strömningar, att stå upp för individens friheter och skyldigheter i ett samhälle som bygger på medmänsklighet. Och M-talespersonerna har, till skillnad från Löfvens i huvudsak oerfarna ministrar, stor erfarenhet av arbete i både regering och riksdag.
Exempelvis tar före detta socialförsäkringsminister Ulf Kristersson sig an jobbfrågorna i arbetsmarknadsutskottet och byter på så vis med Elisabeth Svantesson, förra infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd blir ansvarig för moderaterna i näringsutskottet och Beatrice Ask tar plats i justitieutskottet. Vidare fortsätter Anna Kinberg Batra som gruppledare och ledare i finansutskottet. Vice gruppledare är Tomas Tobé som fortsatt får utbildningsutskottet.
Bland övriga, som inte räknats upp här, går det framförallt att notera rotationen där förra försvarsministern Karin Enström inte tar över i försvarsutskottet, utan i utrikesutskottet. I försvarsutskottet har Cecilia Widegren fått lämna plats för Hans Wallmark, som också leder partiets eftervalsanalys. Det bäddar för välbehövlig upprustning i den moderata försvarspolitiken.
Det här är en annan bild av Moderaterna än den krisfyllda som riksmedia tycks ha velat sätta. Internt måste det viktiga eftervalsarbetet fortgå liksom valberedningens arbete för att i mars föreslå en ny partiledare efter Fredrik Reinfeldt. Tiden i opposition bör användas konstruktivt för att ta itu med det idéarbete som dämpades då man regerade i minoritet.