Upprepning är lärdomens moder. I sitt tal i Almedalen i somras nämnde Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra ”första jobbet” närmare 23 gånger. På Dagens Nyheters debattsida häromdagen (13/8) lanserade hon tillsammans med partisekreteraren Tomas Tobé ett förslag om en ny tidsbegränsad anställningsform. Förstajobbet-anställningen, som det kallas, är ytterligare en del i den förstajobbet-satsning, med bland annat ett så kallat förstajobbet-avdrag, som partiet tidigare presenterat.
Moderaterna riktar in sig på att säkra ställningen som det parti som främst förknippas med en stark jobbpolitik. Om den något omständliga benämningen förstajobbet-anställning, en tidsbegränsad anställningsform på upp till 18 månader med visst utbildningsinnehåll, kommer att flyga återstår att se. Jobbskatteavdraget som alliansregeringen introducerade var å sin sida inte heller ett särskilt slagfärdigt begrepp, men innehållet var populärt i breda grupper. Hur politiken paketeras har betydelse för dess räckvidd, men till sist avgör den politiska kärnan i förslagen.
Grunddragen i de nya jobbförslagen som Moderaterna tagit fram bygger på den förra regeringens politik, men det finns även vissa skillnader. Jobbskatteavdragen och arbetslinjen var svaren inför valet 2006 på att det inte lönade sig tillräckligt att arbeta och att många människor fastnat utanför arbetsmarknaden, i bidragsberoende, i utanförskap. För att svara upp mot det nya utanförskapet, en term Kinberg Batra nu flitigt repeterar för att beskriva de unga och utrikes födda som i dag aldrig ens får en chans på arbetsmarknaden, lanseras förstajobbet-linjen inför valet 2018.
Moderaterna har rätt i att skatterna är för höga på små inkomster och att det måste löna sig bättre att ta det första jobbet, varför i synnerhet ett jobbskatteavdrag för låginkomsttagare kan vara en viktig åtgärd. Om det är rätt väg att inrätta en särskild tidsbegränsad anställningsform för unga och nyanlända är däremot mindre övertygande som grundstomme i jobbpolitiken. Det behöver inte vara fel, men är det är tillräckligt? Varför föreslås inte mer omfattande arbetsmarknadsreformer och skattesänkningar som i likhet med jobbskatteavdragen tilltalar fler?
Bara i en mening i debattartikeln nämns företagens roll, i ordvändningen att fler företag ska ges ökade drivkrafter att anställa. Kinberg Batra och Tobé gör inte anspråk på att förstajobbet-anställningen skulle vara den enda lösningen, men missar delvis perspektivet att en god politik inte främst handlar om att inrätta nya saker utan om att riva hinder för innovation och konkurrenskraft. Att inte låta staten stå i vägen för människors välståndsutveckling är en politisk kärna. Det perspektivet är ett som lämpligen inte bör skalas bort, om de begrepp som Moderaterna nu upprepar inte ska riskera att bli ett eko av förslag utan ordentlig förankring.