Ledare: Natur utan kultur?

Samtidigt som Miljöpartiets kongress var i full gång i helgen rapporterade undersökningsföretaget Demoskop att det röd-gröna samarbetet inte uppfattas som lika pålitligt som allianspartiernas. 43 procent av de tillfrågade tror att förutsättningarna för ett långsiktigt samarbete är dåliga.

Västervik2010-05-18 00:00
Anna Rennéus Guthrie/SNB
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Tidigare undersökningar av liknande slag har pekat ut också de stora skillnaderna mellan Sahlin och Reinfeldt i fråga om trovärdighet. Men förutom att oppositionspartiernas samarbetsförmåga inte tycks räcka till, så saknar oppositionen också den innehållsmässiga trovärdigheten som skulle göra den till ett legitimt regeringsalternativ. När Wetterstrand under kongressen skanderar: "Ingen ekonomi utan ekologi" undrar man just hur verklighetsförankrad den gröna politiken är. Gäller kanske inte det omvända: En ekologi utan ekonomi? Om man får tro allt prat om friår, kortad arbetstid och allmän nedtrappning låter det som att Miljöpartiet lever i villfarelsen att det ena fungerar utan den andra. I det valmanifest som presenterades under kongressen saknades dessutom helt idéer inom ett annat viktigt område; kulturen. Vilket är en smula konstigt, då många av partiets väljare är kvinnor, högutbildade och bor i storstäderna. Den gruppen brukar just ha uttalade kulturella intressen. När de röda formulerar sin kulturpolitik i form av ett återvinnande av konstnärslöner och fri entré på museer, gör Miljöpartiet alltså ingenting. Det känns, tvärtemot vad parollen "modernisera Sverige" lovar, inte modernt alls. De gröna på den borgerliga sidan, Centerpartiet, har i sitt landbygdsmanifest lyft fram bredbandsmålet som en nödvändighet för ett vitalt Sverige. Här hade Miljöpartiet kunnat kontra med något i stil med ett bildningsmål. Kanske låter det en smula långsökt. Men med tanke på väljarbasen och det enorma tomrum som finns inom kulturpolitiken är det också förvånande att man förbiser möjligheten att utveckla det området. Om den rödgröna trion får man ändå säga att Miljöpartiet varit det parti som på senare tid stått för underhållningen. En gång i tiden var partiet kanske något mer av vänsterpartiernas accessoar, men har på senare år, inte minst med Wetterstrand som språkrör, tagit en allt större del av den politiska mattan i anspråk. Då är det faktiskt lite oroväckande att man istället för att odla tankar om hur samhället kan växa både ekonomiskt och kulturellt, begränsar sig till gamla motsatspar. Natur och kultur som motsatser är inte trovärdigt längre. Ej heller är ekologi och ekonomi att betrakta som motsägelsefullt. Det borde ligga i de rödgrönas intressen i allmänhet, och Miljöpartiets i synnerhet, att i stället för att motarbeta detta faktum, slå mynt av det.
Läs mer om
Västervik