Oppositionen och myntet som försvann

Ikväll sammanträder Västerviks kommunfullmäktige. Det är kontrollstation för den strategiska planen. Ett tillfälle för oppositionen att visa sitt alternativ.

Västervik2009-11-16 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Men i allt väsentligt verkar samstämmighet råda mellan kommunhusmajoriteten (M, C, VDM, KD och FP) och den rödgröna oppositionen (S, V och MP). Vid tidigare tillfällen då kommunbudgeten diskuterats under mandatperioden har de rödgröna förordat en skattehöjning med 50 öre, inte minst för att minska finanskrisens effekter. Detta krav har nu släppts. Sett ur ett borgerligt perspektiv är det självfallet mycket positivt att någon skattehöjning inte är på gång, varken från vänster eller höger.När S-företrädare kommenterat den slopade skattehöjningen är resonemanget bakom mycket underligt. Det anas en känsla av uppgivenhet och att oppositionspolitik inte är viktigt. Dessutom verkar Socialdemokratin vara splittrad i fråga om att slopa kravet på skattehöjning.I stora politiska frågor syns få skillnader, däremot har oppositionen fått upp ångan rejält i opponerandet i praktiska formella frågor. Ingegerd Karlsson (S) riktade tidigare i månaden skarp kritik mot sättet på vilket kommunstyrelsens möten sköts och udden var riktad mot de borgerliga och kommunalrådet Harald Hjalmarsson. En mycket positiv nyhet under förra veckan var att de borgerliga i kommunens demokratiberedning kommer att föreslå en minskning av antalet fullmäktigeledamöter, från dagens 63 till 57. Det är rätt väg att gå. Däremot borde man varit mycket djärvare. 51 ledamöter är minimum för en kommun av Västerviks storlek, och det är också det antal som borde gälla. Det har med all önskvärd tydlighet påvisats att aktiviteten under fullmäktigemötena är låg. Nålsögat för att komma in i den beslutande församlingen borde vara mindre, då skulle konkurrensen om platserna bli större och förhoppningsvis också diskussionerna mer intressanta.Det har tidigare verkat som att moderater och socialdemokrater varit eniga om ett kraftigt minskat antal. Partitaktiska skäl - att hålla ihop sina respektive allianser har säkert spelat in i att partierna inte längre är överens. Numera står dessutom Socialdemokraterna inte alls för någon minskning av antalet fullmäktigeledamöter. De vill hålla fast de 63. Det föreslås fler förändringar i den politiska organisationen, som är värda att återkomma till - och även där går skiljelinjen mellan blocken. Socialisterna är som vanligt ute på helt fel spår och kräver 75 ledamöter - fler politiker alltså - med de två argumenten att de har många ungdomar som vill aktivera sig och att demokrati får kosta. Rollen som pojken med guldbyxorna spelas gärna av deras företrädare - ung som äldre. I socialistföreningens drömvärld är de ekonomiska resurserna outsinliga och sparsamhet är näppeligen någon dygd.Att ha olika åsikter i formfrågor som rör kommunens politiska organisation är intressant - åtminstone för en liten krets. Däremot är det väldigt få väljare som lägger sin röst på ett parti för att det vill införa en ny nämndorganisation. Det är när de politiska alternativen är tydliga som politiken blir intressant för gemene man. Inga sansade krafter gynnas av att den seriösa oppositionen kapitulerar.
Läs mer om