Bättre med fängelse. Domen mot de unga pojkar som åtalats för att ha sparkat en kamrat till döds utanför en skola i Stockholm i september föll på måndagen. Tre av dem dömdes till tre års sluten ungdomsvård, en fjärde till ungdomsvård och den femte frikändes.
Om domen är inte mycket att säga – den är välskriven och välresonerad, men kommer med största säkerhet att överklagas, förmodligen av båda sidor.
Men nog är det ett märkligt sammanträffande att domen föll samma dag som Ekot presenterade skrämmande siffror om den usla prognosen för de ungdomar som döms till ungdomsvård. Örebro universitet har undersökt vad som händer de ungdomar som döms till ungdomsvård och kommit fram till att bara 16 procent av dem undviker att återfalla i kriminalitet sedan de släpps. För många går det fort att komma tillbaka in i brottligheten igen.
Dels beror detta på att innehållet i ungdomsvården i många fall brister. Så mycket behandling förekommer inte, inte heller får ungdomarna alltid möjlighet att arbetsträna eller ens ordentliga möjligheter att utbilda sig. På somliga ungdomshem används behandlingsmetoder som förmodligen är direkt skadliga för ungdomarna, vilket omvittnats av flera experter. På många ställen handlar det mest om förvaring. ”På en ART-lektion sitter alla bara och skriker, det är ingen som tar det på allvar. Man är med lite, då är det lättare att få permissioner och så”, sa en grabb som intervjuades i Ekot.
Och när ungdomarna väl släpps saknas det strukturer för att följa upp och hjälpa dem. Många har ingenting att återvända till, ingen familj, inget jobb, ingen utbildning att falla tillbaka på och ingen bostad. Det är självklart att frestelsen att återgå till det tidigare livet i många fall tar över.
Så vad ska man göra då? Borde ungdomarna i Stockholm ha fått en annan dom? Ja, förmodligen hade det varit bättre för dem om de dömts till fängelse. Kriminalvården kan utformas så att den även kan ta hand om ungdomar, antingen på särskilda anstalter eller på speciella avdelningar inom befintliga anläggningar. Kriminalvården kontrolleras hårdare än ungdomsvården, och det finns system – om än långt ifrån perfekta – för att hjälpa internerna när de släpps.
Som det nu är släpps ungdomarna ut i limbo. Det är ett slöseri och en misshushållning med människor som inte är värdigt ett civiliserat samhälle.