Vi konstaterar att regeringens budget är skadlig för Sverige. Det skrev partiledaren Jan Björklund (FP) på Twitter i våras, och lade ut det tillsammans med en bild på sig själv och de andra alliansledarna leendes kring ett fikabord.
Den fikande oppositionen lade i förra veckan ner sina röster i riksdagen och lät den rödgröna regeringens skadliga budget gå igenom, i enlighet med decemberöverenskommelsen. Att kritik riktas mot allianspartierna är således inte konstigt – och det är också befogat.
Det går samtidigt att konstatera att S/MP-regeringen – som ju är ansvarig för den skadliga politiken – kommit lindrigare undan kritiken, åtminstone medialt. Statsminister Stefan Löfven (S) verkar satsa på att ligga lågt, samma strategi som under förra årets valrörelse. Den taktiken tycks dock inte vara vinnande, och i opinionsmätningar minskar väljarnas förtroende för Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Stödet för regeringen lär inte heller få något uppsving efter expertmyndigheten Konjunkturinstitutets, KI, senaste rapport som presenterades före midsommar. Regeringens politik leder inte till nya jobb.
I Konjunkturinstitutets rapport har effekterna av regeringens förslag, de som hitintills har presenterats, vägts samman. Resultatet av bland annat de höjda arbetsgivaravgifterna för unga, höjd a-kassa och förändringar i sjukförsäkringen beräknas leda till en varaktig minskning av antalet sysselsatta med 0,3 procent.
För regeringen, som gärna talar om sitt högt ställda jobbmål, är det förstås besvärande. Och för finansminister Magdalena Andersson (S), som i opposition gärna använde KI som slagträ mot alliansregeringen, lär det konstaterandet svida särskilt. Å andra sidan har ju regeringen i sin egen budget tidigare noterat att den föreslagna politiken kan minska jobb och tillväxt, så denna dystra bild kan knappast ha förvånat.
Det märkliga är dock varför regeringen väljer att gå vidare med förslag som ingen egentligen tror på? Den logiken ligger sannolikt i att Socialdemokraterna hellre talar om arbetslöshet än om sysselsättning. Enligt den senaste konjunkturrapporten minskar nämligen arbetslösheten något – och det är ingen slump att regeringen lär ta fasta på det.
Problemet med regeringens åtgärder är att dessa, eftersom sysselsättningen inte ökar, enbart riskerar att handla om att personer som i dag räknas till den öppna arbetslösheten istället blir dolt arbetslösa. Det är en strategi som dessvärre känns igen alltför väl från tidigare socialdemokratiska regeringar.
Istället för att reformera arbetsmarknaden strukturellt, och förbättra förutsättningarna för företag att växa och öka sysselsättningen, föreslår regeringen trixande med statistiken.
Det kan man definitivt konstatera är en skadlig politik. Men ännu bättre vore om de politiker som konstaterar det lämnar fikabordet och börjar jobba för att på riktigt få regeringen att slopa sina skadliga förslag.