Röd övertro på millimeterrättvisa

Det är den socialdemokratiska kongressens sista dag och rödgröna företrädare från övriga oppositionen är inbjudna. Den rödgröna motsvarigheten till alliansen är därmed ratificerad.

Västervik2009-11-03 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Lars Ohly äntrar scenen och påpekar att trots att han nyss anlänt så känns det som att han varit med på hela kongressen då han följt den på svt 24. Han tillägger sedan att det är skönt att få besöket överstökat så här tidigt på morgonen, alla vet ju vad som väntar på eftermiddagen: finalmatch i allsvenskan.På sätt och vis illustrerar den ganska oskyldiga kommentaren, som sätter politiken i andra rummet, hur vi bör betrakta politik. Politik är och ska vara ett medel, inte ett mål i sig. Men samtidigt, extra anmärkningsvärt i sammanhanget, så tillhör just oppositionen de som är bäst på att göra politik av allt och inget. Förutom kultursatsningen, "kulturlyftet", som Leif Pagrotsky talar sig varm om, i termer av mer pengar till kommunernas musikskolor och på äldreboende, så hade jämställdhet en stor plats sista dagen på Socialdemokraternas kongress. Man fastslog att föräldraförsäkringen på sikt ska delas lika mellan vårdnadshavarna. Ett steg i det är att försäkringen delas i tre lika delar, som gör att ytterligare månader knyts till respektive förälder.Dessa förändringar går under parollen "barns rätt till båda föräldrarna". Även om det kan tyckas sympatiskt med att jämnt fördela föräldraledigheten mer lika mellan mor och far så är det inte ett rimligt sätt att angripa vad man ser som ett problem i samhället. Vill man verkligen ge just barnen de bästa möjligheter till en fungerande vardag med båda sina föräldrar, så gör man det genom att ge mer frihet till familjerna själva, så att de på egen hand kan hitta det sätt som fungerar bäst för just deras situation. Den här, typiskt röda, övertron på att regleringar och pekpinnar leder till rättvisare och lyckligare samhällsförhållanden antyder att människor själva inte är förmögna att träffa riktiga livsval. På sikt tar man ifrån människan självbestämmanderätt och kapacitet att styra över sitt eget liv. Mot den bakgrunden framstår det som både teoretiskt och praktiskt dumdristigt att låta staten bestämma hur mycket tid föräldrarna ska spendera med sina barn och när. Och varför stanna där - kanske man så småningom också ska börja lagstifta om hur umgänget med barnen ser ut längre upp i åldrarna, långt efter de uttagna mamma- eller pappamånaderna? För vad är vitsen med att bestämma att föräldrarna delar på dagarna enligt millimeterrättvisa under barnets första levnadsår om denna uppdelning inte gäller under resten av uppväxten?Det är väl inte helt osannolikt att anta att många, i likhet med Ohly, till vardags har sådant som just fotbollsmatcher i allsvenskan och det så berömda tidspusslandet i tankarna. Men till skillnad från vad de röda tror, så är det bättre för såväl enskilda som samhället i stort om människor själva får avgöra sådant som handlar direkt om deras vardag. Det bör vara upp till varje familj att självständigt avgöra hur de vill planera sin livssituation och vad som är viktigast för dem för stunden. Politiska beslut som rör familjelivet ska underlätta och möjliggöra så mycket som möjligt för människor, inte sätta käppar i hjulet för familjens autonomitet.
Läs mer om