LEDARE: Roten till svensk oro

Enskilda direktrapporter är heller inte ägnade att lyfta humöret. I Stockholm har man exempelvis just uppmätt att en fjärdedel av de unga tjejerna har svårt att somna och att missbruk av lugnande medel, vilket tidigare inte mätts alls, är den mest nyttjade drogen av alla. Expertsveriges svar på denna alarmerande trend är ibland lika bedrövande som fenomenet i sig. En barnpsykiater kommenterade det med ord som verkar vara hämtade från 70-talet: "Man oroas över skolan, krig och hur vår planet förstörs."Gör man? Eller är det en besvärad vuxenvärlds önsketolkning av problemet? För i andra västländer har man allt som oftast en tuffare skola än den svenska, och historiskt närmare erfarenhet av krig. Och att vår planet förstörs är knappast ett specifikt svenskt problem. Men i nästa andetag medger psykiatern faktiskt detta: "Samtidigt lever man i ett land med ökat välstånd. Vi kan faktiskt inte förklara sambandet".Det beror på vilken verklighetsbild man rör sig med. I Sverige är vi fast i en slags allmän grundideologi i vilken den materiella tillvaron är den ojämförligt viktigaste faktorn för mänsklig välmåga. Har man det bara tryggt materiellt är det bara att börja förverkliga sig själv och så står lyckan för dörren. Mer komplicerat än så vill man officiellt inte ha det i Sverige. Carl Hamiltons bok Det infantila samhället komplicerar. Den väckte våldsamma reaktioner när den kom ut 2004. Detta för att han sätter fingret på sådant anhängare av svensk välfärdsretorik inte förmår eller vill se. Hamilton målar smärtsamt övertygande upp bilden av en vuxenvärld som vägrar att vara vuxen, som i jakten på självförverkligande fastnat i en halvvärld av trender och ansträngd ungdomlighet - eller infantilitet - och lämnat barnen utan "riktiga" gammeldags föräldrar. Dagens föräldrar har i stället tagit den bekväma rollen som slags vuxna kompisar. För barnen, lämnade utan föräldraauktoritet, blir kompisgänget och dess normer i stället det viktiga. Bestämmande för identiteten och självkänslan blir ett sexfixerat, ytligt konsumtionssamhälle. Det är en utveckling som tar vid i ett samhälle där låt gå-principen blivit den allenarådande normen, och sådant som vuxenskap, avhållsamhet och vanlig anständighet i det offentliga rummet betraktas som reaktionärt. I en sådan miljö går det helt enkelt inte att vara barn. Man måste bita ihop och växa upp fort. Och det skapar ångest. Gissningsvis betyder den utvecklingen mer än oron för krig och frånvaron av fritidsgårdar.

Ledare: Roten till svensk oro