Som springschas på Lindströms Livs i Rydbo hade förre vänsterpartiledaren Lars Ohly sitt första jobb. Moderatledaren Anna Kinberg Batra började på en glasskiosk i Sörmland. Statsminister Stefan Löfven röjde sly längs med vägarna i Ådalen.
Svenska Dagbladet drog för två somrar sedan i gång kampanjen #mittförstajobb på Twitter och skrev en serie artiklar med fokus på jobb och ungas förutsättningar på arbetsmarknaden. Nu har initiativet återupptagits och i sociala medier delar folk med sig av sina minnen av första jobbet.
En sommar som jordgubbsförsäljare eller ogräsrensare verkar ha varit mångas fot in på arbetsmarknaden. Tidningsbud, städare och kafébiträde hör också till vanliga jobb som sedan tagit karriären vidare. Den där slitiga men minnesvärda sommarmånaden gav egna pengar och frihet, men även det som alla nya arbetsgivare senare efterfrågar: erfarenhet.
För många unga som nyss tagit studenten eller läst klart på högskolan och söker jobb tycks kruxet vara just det att det ställs krav på erfarenhet. Då kan det vara nog så värdefullt att ha visat att man klarar av ta ansvar för kassan och schematider. Problemet är dock att det inte alltid är så enkelt på den stelbenta arbetsmarknaden att ens hitta det där första sommarjobbet som sedan bidrar till att ta en vidare.
Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne berättar i SvD om när hon som tonåring sålde chokladaskar på ett varuhus i Göteborg: ”Jag var 13 år – det var inte helt lagligt ens då att stå ensam med en kassa i den åldern, men jag var lång och gick i nian”. Det är ett svar som får en att dra på munnen, men som samtidigt visar på att reglerna på arbetsmarknaden inte alltid stämmer överens med verkligheten.
Det finns därför en idé i att fundera över hur systemen på arbetsmarknaden fungerar generellt. Det är viktigt att sträva efter regelverk som gör att arbetsmiljön är trygg och att tonåringar, eller andra som är på jakt efter ett första jobb, inte riskerar att utnyttjas på arbetsmarknaden. Sverige har dock blivit ett land med mycket höga trösklar in på arbetsmarknaden.
Det gäller bland annat i form av jämförelsevis höga ingångslöner och villkor som gör att i synnerhet egenföretagare drar sig för att anställa en till person, eftersom arbetsgivaravgifterna är höga och det kan vara svårt att säga upp en person om uppdragen plötsligt minskar. Den fackliga kritiken mot visstidsanställningar – som ju möjliggör säsongsanställning under sommaren – riskerar också att leda till att färre kan få känna tryggheten i att få sitt första jobb.
De där första extraknäcken som många glatt drar sig till minnes tycks bli allt färre. Det beror inte bara på teknisk utveckling och att just springschasar fått mindre att göra nu för tiden, utan alltså även på vilken politik som förs. Att som den rödgröna regeringen i detta läge göra det dyrare att anställa unga är en fullkomligt bakvänd politik om målet är att fler unga ska få jobb.