Slut upp bakom Irland
Vad innebär Irlands nej till Lissabonfördraget? Inte mycket, om man får tro somliga mer konspiratoriskt lagda EU-skeptiker. Ratificeringsprocessen kommer att fortsätta, trots resultatet i den irländska folkomröstningen.
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Det är skamligt att EU:s högsta företrädare gång på gång gett fog åt sådana misstankar. Ett av de grövsta exemplen var när Europaparlamentet tidigare i år helt kavat beslöt att resultatet i den irländska folkomröstningen borde ignoreras.
Så här efter Irlands bestämda nej beklagar man sig över det ”odemokratiska” i att tre miljoner registrerade irländska väljare tillåts avgöra ödet för 490 miljoner EU-medborgare. Man förtränger därmed två viktiga sanningar: Dels att endast irländarna folkomröstat i frågan och dels att EU är en sammanslutning av självständiga stater. Inte, och här har också kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso tydligen missuppfattat sakernas tillstånd, ett imperium.
Även om voteringen i Europaparlamentet endast var en i raden där kammaren saknar formell beslutsrätt torde detta väcka allvarliga frågetecken kring EU-projektets demokratiska trovärdighet.
Det borde också den beslutsamhet med vilken EU:s högsta företrädare kämpar för att hålla liv i ett fördrag som efter Irlands nej rimligen måste dödförklaras.
Liksom borde kommissionens viceordförande Margot Wallströms försök att bortförklara resultatet i den irländska folkomröstningen genom att ifrågasätta vad irländska folket faktiskt röstade nej till. (En ledamot påpekade givetvis raskt att detta framgår av valsedeln, där irländarna ombads ta ställning för eller emot Lissabonfördraget.)
De nationella parlamenten är emellertid inte så nonchalanta. I allt fler länder funderar man på att avstå från att ratificera Lissabonfördraget, nu när irländarna röstat nej. I skrivande stund har Polen och Tjeckien lämnat sådana besked. Och Tyskland väljer att avvakta för att utreda huruvida Lissabonfördraget är förenligt med tysk grundlag (på tiden, kan man tycka).
Också Sverige borde givetvis avstå från att ratificera fördraget. Det skulle visserligen kosta i förtroendekapital inom EU. Men det gör ingenting. Det är den europeiska demokratin väl värd.