Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Det har pekats på säkerhetsmissar, inkompetens och bristande rutiner hos polisen. Nattväktarstaten har agerat snurrigt i kampen mot samhällets fiender. Paradoxalt nog blir lösningen att ge ytterligare resurser till just de instanser som har dabbat sig. Samtidigt bortser man från de grundläggande orsakerna till organiserad kriminalitet. På måndagens presskonferens påpekades att helikopterrånarna varit "professionella", och sedan tidigare har det framkommit att helikopterkuppen drevs som ett företag. Ett "företag" som stal och förstörde. Man stal en helikopter, sprängde sig in i värdedepån och stal 40 miljoner kronor. Polisutredningen har kostat tiotals miljoner kronor. Men därtill finns en dold kostnad, som kanske är ännu större. Man kan nämligen inte förneka den groteska nyföretagaranda som präglade det minutiöst planerade dådet. Varför slösade de inblandade bort sin kreativitet på rån? Nationalekonomen William J Baumol vid New York University har kallat detta fenomen för destruktivt entreprenörskap. I stället för att erbjuda människor något de vill ha, stjäl destruktiva entreprenörer från andra, med hot och våld om så krävs. Baumol skulle hävda att valet att bli destruktiv entreprenör eller inte beror på de samhälleliga spelreglerna. I korthet: om man förenklar för folk att tjäna pengar på lagligt vis minskar risken för att också särskilt skrupellösa individer ägnar sig åt kriminella aktiviteter. Skattetryck och regelverk som omgärdar företagande spelar stor roll för om en entreprenör ska kunna tjäna pengar på laglig verksamhet eller inte. Sveriges skattetryck hör i dag till världens högsta och regelkrånglet är omvittnat, även om bägge har minskat på senare år. Dessutom är vissa näringar helt stängda för nyetablering. Sådana hinder gör det svårt för en företagare att få ekonomin att gå ihop. Om det är onödigt svårt att tjäna pengar på hederligt vis låter vissa helt bli att starta företag, medan andra börjar ägna sig åt olaglig verksamhet. Det finns med andra ord risk för en konflikt mellan en högskattestat och nattväktarstatens kärnuppgifter. Självklart kan man inte dra likhetstecken mellan en strävsam småföretagare och en kriminell mafioso. Moral och ansvarskänsla spelar också roll. Rånare och andra grova brottslingar är ansvariga för sina egna handlingar. Men det får inte hindra oss från att inse att en människa inte "bestämmer sig" för att bli brottsling i ett vakuum. Ett samhälle som vill få bukt med organiserad brottslighet kan inte bara satsa på fler poliser och hårdare straff. Man måste inse att det också handlar om individer och vilka valmöjligheter de har.
