LEDARE: Som om verkligheten inte fanns

Det är som om verkligheten inte fanns. Talet om vårt eget så kallade misslyckande är menat att föra oss till en annan plats. Sagornas land, där elakheter som globala finanskriser och djupa ekonomiska svackor inte existerar - bara stora stygga alliansen. Argumentationen utgår från att Sverige är ett slags litet ensamt tåg som tuffar på i sitt eget tempo. Bortkopplat från övriga världen. Immun mot konjunkturnedgångar och vikande ekonomisk utveckling. Konduktör Reinfeldt styr världen. Problemet med denna beskrivning är att tåget inte längre tuffar ensamt. Det hänt saker på den fronten, globalisering kallas det. Att låtsas som om vi befann oss i en tidsanda när nationalstaterna fullt ur körde sitt eget race är att manipulera verkligheten. Med en BNP som är extremt exportberoende får Sverige ta värre smällar än många andra länder när det ekonomiska viruset sprider sig. Det är nämligen inte bara kapital, tjänster och varor som är gränsöverskridande. Recensioner är det också. Vi måste precis som alla andra länder förhålla oss till detta. Frågan är då hur vi möter krisen bäst? Att begränsa skadeverkningar är en form av komplext politiskt krisarbete, inkluderar såväl handfast handling som att sprida en genuin, positiv känsla. Sverige har lyckats väl med detta. Det har visat sig att en politik som ger människor mer utrymme har en blockerande effekt på krisens härjningar. Tilltron till människan biter mot kaoset. Krispaket och strukturförändringar i all sin glans, till slut kokas det ner till punkten att människors beteende avgör. Hur vi tänker, agerar och känner. Våra handlingar leder vägen. Viljan att komma tillbaka tar oss igenom kriser. För politikerna gäller det att hitta avvägningen. Hur lockar man fram detta stadium? Hur optimeras kraften? Om det nu är så att ett sänkt skattetryck och ökad frihet inte genererar detta läge, då får man förmoda att tanken är att det motsatta skall ge lyftet. Denna väg har dock prövats och misslyckats. Det var tron på de höga skatternas välsignelse som gav näring åt utanförskapet. Byggde murar och skapade inlåsningseffekter. På den tiden var det högkonjunktur. Det gick inget vidare om man säger så. Människor blev inte gladare av att staten norpade åt sig några extra procentenheter, tvärtom. Det finns en verklighet att förhålla sig till. Alla vet att regeringen inte kan göra annat än att försöka dämpa effekterna av denna verklighet när den är på riktigt dåligt humör. Då är det inte hederligt att försöka påskina något annat.Att prata sig förbi kärnkraftsreaktorer och betygskalor är en sak. Att via retoriska steg försöka kliva över en världsomspännande global kris en helt annan.Och jo, den finns - inte bara i fantasin, utan i verkligheten.

Ledare: Som om verkligheten inte fanns

Finns det någon finanskris överhuvudtaget? Att döma av oppositionens beskrivning är det ytterst tveksamt. Analysen är att alliansen har misslyckats med jobben. På egen hand och på kort tid har det sagolika välståndet som vänsterpartierna byggde upp raserats.