Ledare: Spioner är vi allihopa?

Jan Guillou, en av Sveriges mest kända journalister, tillika författare och publicist är fångad med fingrarna i syltburken. I sin ungdom arbetade han under fem år för Sovjetunionen, inte med demokratiexport eller hjälp till landets samvetsfångar och förtryckta. Utan med något betydligt mindre smickrande, han var agent, en som säljer sitt land eller landets intressen för pengar. I klartext: spion.

Västervik2009-10-27 00:00
Per Selstam/SNB
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Själv säger han naturligtvis att det var fråga om ett egenhändigt uttänkt journalistiskt uppdrag. Han skulle avslöja KGB:s verksamhet och lät sig därför värvas när möjlighet uppkom. Och inte heller har han lämnat några uppgifter av vidare vikt, bara lite analyser av centerns ungdomsförbund och socialdemokratin, precis som vilket journalistiskt jobb som helst.Att Guillou är van att formulera sig och vet att anfall är bästa försvar är ingen nyhet. Detta försvarstal följer samma mönster som tidigare. Förringa egna fel och säg tillräckligt elaka och oväntade saker om andra så att fokus i debatten flyttas bort från sakfrågan - agentskapet.Genom åren har Guillous meningsmotståndare eller forna vänner fått höra att de är pederaster, golbögar eller kort och gott bara saknar trovärdighet. Det sista för övrigt nyligen sagt när Guillou pekades ut som KGB-agent, vilket han just erkänt att han var. Samma mönster syns nu när hans forna (och döda) kollega, som hedervärt anmälde spionagemisstankarna till säpo, jämförs med en Stasi-agent. Lite omvända världen med tanke på att Säpo verkar i en demokrati och Stasi var hemliga polisen i en av Sovjetunionens lydstater, det vill säga i en kommunistisk diktatur av det slag som Guillou arbetade för.Situationen reser också en hel del frågetecken, inte bara om Guillous person, utan också pressetiskt. Har dennes värv i svensk media varit beställningsjobb från öst? Var exempelvis Guillous avslöjande av IB-affären en fråga om riktig journalistik? Eller en framgångsrik underrättelseoperation av främmande makt i syfte att försvåra Sveriges förbindelser med väst?Nyligen gav Guillou ut sina memoarer. I dem nämns inte spioneriet eller agentskapet med ett ord. Det är anmärkningsvärt. Om förklaringen till det verkligen är att detta var fråga om ett försök till en journalistisk bragd borde det väl definitivt platsat där.Att socialdemokraterna vill ha alla korten på bordet om vad Guillou rapporterade om dem till Sovjet är fullt förståeligt. Tyvärr kan de inte räkna med att någon sanning om det kommer att levereras från spionen själv. Och även om det är sanningen han faktiskt säger nu så är det ganska svårt att ta uppgifterna för goda, det har serverats lite för många olika uppgifter i olika omgångar för att den nu påstådda sanningen skall vara helt trovärdig.
Läs mer om
Västervik