LEDARE: Stabiliteten riskeras

I första hand är detta ett storstadsfenomen, det är i huvudstaden och i landets större städer som prisökningarna har varit som störst. Det är en konsekvens av att fler och fler lämnar lugnet ute i landet för ett mer hektiskt liv i tätorten. Självklart finns mycket som lockar: nöjen, jämnåriga, spännande jobb men också anonyma miljöer där man vågar leva ut bortom det mindre samhällets kontroll och stöd.Urbaniseringens fördelar är dock till stor del en myt, i alla fall ekonomiskt. Även om löneläget oftast är högre på större orter är omkostnaderna än större, vilket gör att många får det sämre ställt i en storstad än i den forna hembygden. De senaste prisökningarna på bostäder har spätt på den utvecklingen.Bostäder och fastigheter är en marknad som alla andra där tillgång, efterfrågan, driftskostnader och möjlig avkastning styr priset. Samtidigt är det svårt att komma ifrån känslan av att något har börjat gå snett. Att exempelvis en etta i Stockholm kan kosta 100 000 kronor per kvadratmeter och därmed i reda pengar vara långt mer värd än exempelvis en herrgård ute i landet är inte helt rimligt.Före krisen slog till, förra sommaren, höjde Riksbanken styrräntan för att kyla ned bostadsmarknaden. Det talades internationellt om att svenska bostäder var överprissatta med hela 50 procent. Prisfallet under krisen var nog därför i viss mån en sund sanering av marknaden. När vi nu är tillbaka på rekordnivåer måste vi börja fundera på om utvecklingen är rimlig?Svaret är nog nej. Dagens låga ränta gör att priserna rusar mer än hushållen i det långa loppet kan bära. Den dag räntan höjs blir uppvaknandet bryskt för många familjer och enskilda som kommer få svårt att betala sina lån. Det riskerar att ge ett prisfall på marknaden, tvångsförsäljningar och i förlängningen risk för stora kreditförluster för bankerna. Då kan vi få en ny våg av gungning i det finansiella systemet. Det drabbar inte bara storstädernas lånemagnater utan alla i hela Sverige.Den politiska sfären med regeringen i spetsen kan inte och bör inte heller kunna påverka riksbankens räntepolitik. Däremot kan regeringen dra i andra bromsar. Kanske behövs det regler om högre kapitalinsatser och amortering för att få lån? I vart fall kan statens bostadsbank, SBAB, föra utvecklingen åt det hållet i stället för att leda utlåningshetsen.Kanske skall man också ifrågasätta avdragen för låneräntor och ta bort dem tillsammans med skatten på kapital och kapitalinkomster. Då skulle samhället och särskilt fastighetsmarknaden orienteras bort från spekulativt lånefinansierat boprisrally och tillbaka till ett sundare bostadssparande. Naturligtvis varken kan eller bör omställningar ske över en natt, men viljeinriktningen, som kan verka nog så nedkylande, bör stakas ut.

Ledare: Stabiliteten riskeras

Den senaste tiden har allt fler rubriker talat om boprisrallyt i Sverige. De rekordlåga räntorna har gjort att allt fler lånar allt större belopp till bostadsköp.