I både miljöaspekt samt inte minst i kulturminnesvårdsfrågan är detta en ytterst tveksam handling. Dessutom har gravfriden äventyrats då åtta man i besättningen troligen legat begravda i vraket.
Den 11 juli 1942 gick malmfartyget M/S Luleå på ryska torpeder i Västerviks skärgård i samband med en malmfrakt till Tyskland. Åtta man i besättningen omkom och har troligen legat begravda på havets botten. Där har vraket fått vila i frid. Tills den dag ivern att komma över den dyrbara lasten blev för stor.
Denna händelse väcker en etisk diskussion - fartyget borde som en självklarhet ha betraktats som en plats för gravfrid. Att människor i dag inte tar hänsyn till en så grundläggande moralisk, etisk fråga är skrämmande. Knappast har de anhöriga givit sitt tillstånd till sprängningarna. Gravfrid har det senaste decenniet aktualiserats i samband med arkeologiska utgrävningar. Någonstans kring medeltid går den etiska, moraliska gränsen. Medeltida gravar och framåt begravs ofta på nytt, det vill säga skelettbenen läggs efter dokumentation och analys tillbaks i jorden. Att då spränga en grav från 1940-talet är i denna aspekt oacceptabelt.
För det andra är sprängningarna i kulturminnesaspekt förkastliga. Malmfartyget är en del av andra världskrigets och Sveriges historia. Börjar vi radera bitar ur vår historia får vi snart en skev historiesyn. Av historiska händelser ligger andra världskriget fortfarande relativt nära i tiden men just därför måste vi vara extra känsliga i bevarandesynpunkt och inte ta minnesmärkena för givet. Slår vi inte vakt om detta kan vi inte tradera för nästkommande generationer. För Sverige kan ju inte bara betraktas utifrån 1600-talets stormaktstid.
Längsmed Sveriges kuster har flera skeppsvrak av historiskt intresse från 1500-1700-
talen upptäckts de senaste åren. Skulle vår attityd vara att spränga dem med i jakt på rikedom eller var går gränsen?
Miljöaspekten bör definitivt inte förringas i den etisk-moraliska diskussionen. För även ur miljösynpunkt är detta en klandervärd handling då sprängningarna river upp bottenslam och miljöfarliga ämnen.
Att med ett egenintresse äventyra så stora etiska och moraliska frågor som ovan nämnda är djärvt och borde få folk att rasa. Förhoppningsvis kommer denna händelse leda till en större diskussion. Kanske lär oss detta att i högre grad slå vakt om etiska och moraliska värden och om bevarandefrågor.