Stulen barndom kommer aldrig åter

Det skär i hjärtat när man hör om barn som far illa. Det känns universellt att barn ska ha tillgång till en trygg och kärleksfull uppväxt, även om det inte alltid är så.

Västervik2010-01-13 00:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
På torsdag släpps betänkandet till vanvårdsutredningen. I den har personer som under sin barndom varit placerade på institution eller i fosterhem har intervjuats om sina upplevelser.Det handlar om barn som efter samhällets ingripande och omhändertagande tvingats utstå kränkningar och vanvård utan att någon av de ansvariga reagerat. Det är inte en örfil det handlar om. Många vittnar om hur de blivit sexuellt utnyttjade antingen av andra barn, institutionsföreståndaren eller fosterföräldrarna. Systematisk misshandel eller att bli använd som arbetskraft från tidig morgon till sen kväll är andra återkommande teman.Någon hade blivit hängd upp och ner utanför ett fönster. I uppfostringssyfte. Instinktivt åker axlarna upp och en obehaglig känsla sprider sig i kroppen. Hur kunde det vara så utbrett? Det är inte undantagsfall. Flera hundra personer har hört av sig till utredningen för att berätta om sina erfarenheter. Hur kunde samhället ha ansvaret, utan att ta det fullt ut? Vanvårdsutredningen är viktig ur framför allt två aspekter. För det första är det en slags upprättelse av alla de placerade barn som varit utsatta för kränkningar och övergrepp. Att lyfta upp och synliggöra det hemska är en del av bearbetningsprocessen för den drabbade men även för samhället. Utredningen är ett historiskt dokument och det är viktigt att lära av det förgångna för att det inte ska tillåtas upprepas. I Norge gjordes för ett par år sedan en liknande utredning vilken resulterade i att personer som varit utsatta för övergrepp inom institutionsvården fått statlig ersättning som upprättelse. Det blir intressant att se hur den svenska regeringen väljer att driva frågan vidare och vägvalet vad gäller ersättningar. Men hur kompenseras man egentligen för en stulen barndom? Situationen bär likheter med den där tidigare tvångssteriliserade för något år sedan erhöll ersättning från staten och kanske är det en liknande lösning man bör söka nu. Det är bra att det som ligger fördolt kommer upp till ytan och granskas. Socialt ingripande från samhällets sida måste betyda att det även finns ett ansvar för uppföljning och tillsyn. Under åren har det brustit och många barns mänskliga rättigheter har kränkts. Det som har hänt kan inte göras ogjort men de drabbade kan ges upprättelse.Vanvårdsutredningens uppmärksammande av de brister som historiskt funnits inom den sociala barnavården kan lära oss inför framtiden. Det sociala omhändertagandet av barn är alltid svårt och kan alltid bli bättre. Vanvårdsutredningen kommer förhoppningsvis att fungera som underlag för fortsatta diskussioner om hur omhändertagandet kan förbättras, vilka problem som finns i dag och hur vi kan lära av historien. Det är människors liv det handlar om: barns rättighet till sin barndom.
Läs mer om