(S)urdegen ligger där och pyser

Försutten chans. Varför händer det ingenting i mediepolitiken? Efter nästan ett och ett halvt år har kulturdepartementet inte ens lyckats prestera någon slags inriktningsförklaring - en vink om vad man vill i sammanhanget.

Västervik2008-01-22 00:08
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.
Jo, en sak har gjorts - det har tillsatts en utredning om public service. Men i övrigt råder tystnad. Vilket dessvärre torde betyda att ingenting kommer att hända, att regeringen kommer att lämna detta viktiga område utan att ens ha försökt förändra och förnya. Och framför allt avpolitisera. Reinfeldt traskar patrullo efter Persson och alla regeringar före Persson.I måndagens Dagens Nyheter konstaterar medieforskaren Lars Nord att mediepolitiken är ett område där - som han träffande skriver - "möjligheterna till kreativa lösningar sjabblats bort". I stället har regering efter regering gjort brandkårsutryckningar för att lösa akuta problem - mediepolitiken har saknat långsiktighet och strategiskt tänkande. Utredning efter utredning har grävt ner sig i detaljfrågor.Föga överraskande sätter Lars Nord tummen på presstödet. Det infördes i början av 1970-talet för att garantera mångfalden i pressen, som det brukar heta. I själva verket var stödet snarast en beställning från den krisdrabbade A-pressen, som inte klarade konkurrensen med de borgerliga dagstidningarna. Centern köptes för ett gemensamt intresse.Man kan ha olika uppfattningar om det principiellt rimliga i att staten över huvud taget stöder tidningsutgivning. Det har förvisso inte saknats argument för miljardrullningen. Tillgänglighet och mångfald i ett land med Sveriges geografiska och befolkningsmässiga förutsättningar, har varit de centrala honnörsorden.Men den utformning presstödet fick - som Nord beskriver det formades konstruktionen av de socialdemokratiska tidningarna, som hade svängdörrar till regeringskansliet - har samtidigt satt käppar i hjulet för förnyelse och utveckling av det svenska medielandskapet. Produktionsstödets utformning har låst fast delar av tidningsvärlden i ett konserverande bidragsberoende. Detta vore något för regeringen att ta tag i. För egentligen är det ju en otroligt spännande utmaning: hur formulerar man en mediepolitik för 2010-talet? Hur ska politiken kunna befruktas av den revolution som skett på medieområdet de senaste åren, så att den stimulerar utveckling och nytänkande, samtidigt som mångfalden värnas?Men den utmaningen mäktar regeringen uppenbarligen inte med. Ytterligare en försutten chans.
Läs mer om