Dessa organ har ett särskilt ansvar för att alla, oavsett var man bor i landet, ska kunna lita på att det inte är den starkaste som bestämmer i Sverige, utan lagen. Därför är det djupt problematiskt att antalet tingsrätter har halverats de senaste åren. Ännu mot slutet av 90-
talet, då det fanns 96 tingsrätter i Sverige, var småstadstingsrätten en institution. Sedan dess har statens kanske viktigaste uppgift flyttat in till storstan.
Huvudargumentet för centralisering är effektivitet. I större organisationer kan man ha fler medarbetare, en mer specialiserad organisation och dessutom tillgodose säkerhetskraven på ett bättre sätt, menar Domstolsverket.
Visst, domstolarna ska döma rättvist och
effektivt, och det kräver mycket. Det kanske motiverade någon enstaka nedläggning. Men 48 stycken på tio år? Har det inte, mitt i effektiviseringsivern, glömts något viktigt på vägen?
Inga myndigheter är nämligen så beroende av medborgarnas förtroende som domstolarna. Det innebär inte bara att domsluten måste bli bra och rättvisa. Minst lika viktigt är geografisk närhet och små enheter, på mänsklig nivå, som man ska våga vända sig till. De stora organisationer och nya justitiepalats i glas, stål och betong som vuxit fram de senaste åren har gjort mycket till för att försvaga de värdena.
För vad som till syvende och sist gör att det svenska rättssystemet fungerar så väl är dess folkliga förankring. Människor måste se att rättvisan är verksam i deras närhet, oavsett om det gäller en granntvist eller ett obehagligt våldsbrott. Det ska till mycket kompetenshöjning - vars betydelse för tingsrättsnedläggningarna man onekligen kan ifrågasätta - innan det jämnar ut förlusten som det innebär att medborgarna känner att tingshuset ligger någon annanstans, långt borta.
I januari presenterade Domstolsverket ett förslag om att lägga ner ytterligare fyra tingsrätter: Eksjö, Mora, Hässleholm och Norrtälje. Uddevalla klarade sig på målsnöret, och Norrlandstingsrätterna rördes inte sedan regeringen fått kalla fötter. I förslaget förklarade verket stolt att det inte ens hade räknat på de ekonomiska konsekvenserna av nedläggningarna - eller sammanläggningarna, som de kallas på nyspråk. Det handlade bara om effektivisering, påstod man.
Lyckligtvis hade regeringen en annan syn den här gången. I torsdags meddelades det från högsta ort att Domstolsverkets förslag stoppas. Domstolarnas arbetsro och fokus på den
dömande verksamheten måste nu få stå i fokus, förklarade justitieminister Beatrice Ask.
Den omedelbara faran för fortsatta försämringar är alltså avvärjd. Fyra orter i landet får behålla sina domstolar. Men regeringen har varit pådrivande i tidigare nedläggningar, och eftersom de senaste årens politik har genomdrivits med sedvanlig noggrannhet har stor skada redan skett. Så när tingsrätterna har fått lite arbetsro, borde det inte snarare vara dags att prata om hur domstolen ska flytta ut till folket igen?