LEDARE: Utveckling åt rätt håll

Där står välsignelsen som höga skatter för med sig fortfarande kvar, ohotad som det ledande budordet. Förändringsivern som bankar på dörren släpps inte in till omhuldade husguden. Det handlar om överlevnad. Nej, dagen då vi får se Thomas Östros stå i talarstolen och plädera för att skattetrycket har nått smärtgränsen lär inte inträffa. Egentligen är det inte speciellt konstigt. Att vänsterpartierna till varje pris vill höja redan höga skatter är en inställning som finner sin näring långt ner i partiernas rötter, den stenen, huggen i visdomens tecken rubbas inte oavsett om pengarna behövs eller inte. I botten florerar tankefigurerna, uppbyggda på iden att skatter inte i huvudsak är till för att finansiera vår hungrande välfärdsektor, nej det handlar i lika hög grad om att slipa fördelningsknivarna. Söker vi djupare kommer mötet med livsnödvändiga kontrollmekanismer. Att ge människor den välsignade gåvan att få bidra till en skattekista kontrollerad av politiker, ökar möjligheterna att styra och ställa. Att ge efter, vilket är en borgerlig devis, innebär att människor får för mycket makt - ve och fasa. Då rubbas maktbalansen. Och kontrollbegäret smittar av sig. Varför tror ni att vänsterpolitiker runt om i vårt land motarbetar varje tillstymmelse till valfrihetsreformer? Är det för att man tror att allt rasar om det offentliga inte har sina fingrar i alla syltburkar samtidigt? Kanske, men bakom ligger säkert tanken om att kontrollen urgröps. Inte helt. Bara en del, vilket dock räcker för att det blir ramaskri på fullmäktigemöten när någon får för sig att kommunen inte i alla lägen skall sköta städningen eller tillredandet av bruna bönor med fläsk. Allt denna ideologiska glödande kol ligger konstant och pyser - ett i grunden sunt tillstånd. Ideologier skall fungera som en kompass i snårskogen. Men vad som är frapperande just när det gäller skatteretoriken är att den är så pass svart eller vitt. Det finns nog många som inte känner igen sig i mörka beskrivningarna av som skulle inträffa om skattetrycket sjönk några procent till. I ljuset av att Sverige ligger i topp när det gäller tillväxt och har blivit något av en förebild när det gäller att hantera underskott blir eländesbeskrivningarna allt mer overkliga. Den dörren stängs gradvis i takt med att mäster Borg regerar. Kvar finns fördelningseffekterna. Den bollen tappar inte vänstern så lätt. Men även där har det blivit tuffare. Budskapet att de rika skall få möjligheten att bidra lite mer blir smått bisarrt i ett land med världens marginalskatter. Kvar finns egenvärdet. Tron på det rätta. Att höga skatter är något som bara skall vara för sakens skull. Högst upp på tavlan. Det budordet börjar bli urvattnat, allt färre sjunger med i lovsången. Utvecklingen går åt rätt håll med andra ord.

Ledare: Utveckling åt rätt håll

För den borgerligt sinnade väljaren är svaret självklart - absolut inte. Men blickar vi över på vänstersidan är det lite si och så med den insikten.