LEDARE: Världsekonomin - svenskt perspektiv

Nya forskningsrön visar att semesterns positiva effekter är borta efter bara ett par dagar tillbaka på jobbet. Antagligen är det dessutom svårt att slappa om man har en insats i årets valrörelse, och än svårare om man leder ett land mitt i en världsomspännande ekonomisk kris. För orosmoln vid den ekonomiska horisonten finns det fortfarande gott om. Bakgrunden är de enorma lån som måste återbetalas världen över under de kommande åren, vilket får banker och regeringar att slåss om nytt kapital. Pengarna kommer inte att räcka till alla. IMF och Europeiska Centralbanken varnar för att en ny recession särskilt riskerar drabba Europa. Fruktan för att Spanien och Grekland inte skall kunna återbetala sina skulder har funnits länge, men också andra europeiska länder har det tufft. Frankrikes president Nicolas Sarkozy har till exempel sett sig nödgad att ställa in det traditionella trädgårdspartyt vid Elysée-palatset den14 juli. Fransmännen brukar inte spara på krutet när det gäller att fira sin nationaldag, men i rådande besparingstider ser det inte bra ut att använda offentliga medel till sådant som faktiskt kan undvaras. Samtidigt visar en ny studie i Financial Times ett starkt stöd för nedskärningar i de offentliga utgifterna bland européer. I Frankrike tror 84 procent av befolkningen att nedskärningar kommer att hjälpa ekonomin. Samma åsikt delas av åtminstone 60 procent av de tillfrågade i Storbritannien, Italien, Spanien och Tyskland. Den spenderiver regeringar världen över visade när finanskrisen bröt ut har i efterhand litet stöd bland Europas invånare, förmodligen som en effekt av den skuldkris som så när överväldigade regionen under våren. Européerna har fått nog av budgetunderskott, och i valet mellan höjda skatter eller nedskärningar föredrar man det senare. De självsäkra profetiorna om ett skifte i internationell ekonomisk politik, med en mer aktiv roll för den stora staten, tycks med andra ord ha varit överilade. Med detta sagt torde Fredrik Reinfeldt kunna ligga något mer stilla i hängmattan än sina kollegor i andra europeiska länder. Det exempel som sattes av den svenska regeringen när krisen var som värst skall inte underskattas. Valet att inte agera, och utan eftertanke kasta pengar efter företag och banker i kris, krävde principfasthet. De åtgärder som regeringen faktiskt vidtog signalerade en förståelse för att en fungerande marknadsekonomi måste bygga på både vinster och förluster. Att detta inte ligger Alliansregeringen i fatet inför väljarna tycks uppenbart. Den svenska ekonomiska utvecklingen fram-över ser också förhållandevis ljus ut. Om det räcker för att vinna valet återstår att se, men i ett större perspektiv kan det svenska exemplet visa sig betydelsefullt för den riktning som den europeiska ekonomiska politiken tar.

Ledare: Världsekonomin - svenskt perspektiv

Under Almedalsveckan fick man bitvis intryck av att den 19 september bara var några dagar bort. Förhoppningsvis får svenska politiker tid till lite semester före slutspurten inför valet. Frågan är bara hur mycket det hjälper.