Ledare: Vart köp har sitt pris

Men i enstaka gränder, gluggar och vrår finner man, kylan och helgen till trots, en och annan butiksföreståndare som håller portarna öppna. En del för att de måste. Andra av en vilja till att staden ska få vara levande även under helgerna. De håller stånd mot en tid som allt annat än inbjuder till köpglädje och framtidstro.

När krisen sedan mer än ett halvt decennium dröjer sig kvar på kontinenten får det stora konsekvenser för annars välskötta ekonomier, såsom den svenska. Något som bland annat ger sig tillkänna genom de tillväxtprognoser som skruvats ner allt eftersom hösten tagit vid. Den europeiska marknaden står på många platser fastfrusen och det ligger tjäle i den mylla ur vilken näringslivet kan gro. Då drabbas de svenska storföretagen av fallande orderingång. Ännu en våg av varsel är att vänta. Särskilt känsliga är de bygder som kretsar kring storföretagens underleverantörer. Sådant känner Tjustbygden till mer än väl genom företag som Resinit, CNC-plåt och Ankarsrum Motors. Det är något bistra tider som står framför oss och man måste göra vad som göras kan.

Då är det mer viktigt än någonsin för folket i bygden att bistå varandra. Det är av förklarlig anledning svårt att stödköpa sådant som laminatkomponenter, industriplåt och elmotorer. Men, vad man kan göra är att påminna sig om att vart köp har sitt pris.

Överallt bland svenska småstäder växer supermarknader upp likt en ringmur. Det vill säga detaljhandelns storföretag som bidrar med såväl arbetstillfällen som tillväxt och billiga vardagsprodukter. Något som i grunden ändå får sägas vara av godo. Samtidigt är det den utveckling som lett fram till att det lokala näringslivet har det svårt. Det blir så lätt för den förbipasserande att göra sina ärenden vid plåtskjulsbasarernas överflöd och därför tar man sig inte ner till stadskärnans myller av småbutiker. Något som förklarar varför en del skyltfönster står tomma och varför det inte längre finns någon livsmedelsbutik i Västerviks stadskärna.

Det finns även en risk med att lita blint på storföretag med sina rötter långt bort belägna från bygden där man slagit sig ner. Erfarenheten har visat att svenska företag med utländska ägare i allt högre grad förlägger sin produktion i låglöneländer. Därför finns det långsiktiga fördelar med att stödja företag med hjärtat i bygden. Det skapar bred sammanhållning och tillåter bygdens småföretag att växa. Sådana företag har dessutom en alltid återkommande förmåga att ge något tillbaka. Exempelvis i form av fler arbetstillfällen, omfattande utbildningsprogram eller en nybyggd idrottsarena.

Den levande landsbygden hjälps i slutändan inte av några industrisubventioner eller regionstöd. Den kan bara leva om bygden vill att så ska vara. Om där finns en bygdeanda som engagerar dess befolkning i det lokala näringslivet. Ett sådant engagemang kräver resor till stadskärnan och är i en del fall mer kostsamt. Ingen ska anklaga den som har det svårt för att inte bidra. Men den som kan, bör påminna sig om att varje uteblivet julinköp hos småhandlaren, kan bli dyrare än någon mellanskillnad på jorden. Det är en värdegrundsfråga som bäst sammanfattas med att den bygd som har de goda åren framför sig, vet att vart köp har sitt pris.