LEDARE: Veckan då det vände

Med det avser de alla de debatter som hålls; dels partiledardebatten i teve i söndags, dels debatten mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i kväll, och så förstås riksdagsdebatten i morgon. Veckan inleddes dock med ett socialdemokratiskt superfiasko. Sahlin hade nog tänkt sig att hon skulle göra entré i superveckan som en vinnargestalt, en som triumferande kunde presentera en nylagd bas för en rödgrön regering. Och dessutom en regering som inte kunde beskyllas för att vara ekonomiskt opålitlig eftersom vänsterpartiet eftertryckligt blivit knuffat åt sidan. Men så blev det nu inte. Sahlin gjorde sig skyldig till 2008 års största blunder och tvingas nu på ett närmast förnedrande sätt handskas med en regeringsekvation hennes parti har tvingat henne till, under cirkusartade former. Nu är det inte bara oklart hur vänsterns regeringsalternativ till slut kommer att se ut efter att alla turer är klara, om de över huvud taget blir klara. Nu råder dessutom ovisshet om det är socialdemokraternas partiledare som styr sitt parti eller om det är partiet som styr henne. Och om det är det senare som gäller, då blir ju frågetecknen kring oppositionens vägval massiva. Då blir det i princip omöjligt för någon som inte är djupt insatt i socialdemokratisk kremlologi att gissa vad en röst på något av oppositionspartierna egentligen innebär. Vad superveckan kan komma att bli ihågkommen för i den politiska historiken är dagarna då vändpunkten kom för alliansen. Det kan mycket väl komma att skrivas att det var nu den sinnesstämning grundlades som kom pendeln att svänga från det läge där borgerligheten låg under med nitton procentenheter.Socialdemokraterna hoppas att finanskrisen skall sätta den mentala bilden av att borgerliga regeringar representerar ekonomisk turbulens och att socialdemokrati är liktydigt med ordning och reda. Men här bedrar de sig. Svenska folket tyr sig inte till socialdemokratin i tider av ekonomisk kris. De tyr sig till den politiska kraft som representerar stabilitet. Under den här krisen kommer det alltjämt att vara alliansregeringen, en sammansvetsad majoritetsregering som har visat ett komptent handlag med statsfinanserna. Till skillnad från den samling som nu, ett drygt decennium efter att Carl Bildt myntade uttrycket "den rödgröna röran" till slut gör syn för sägen. Efter superveckan kommer det att stå klart att Sverige endast har ett enda realistiskt regeringsalternativ för den som tar landets ekonomiska framtid på allvar. Det är när denna sanning successivt sätter sig i det allmänna medvetandet som det vänder.

Ledare: Veckan då det vände

I söndags började det som av socialdemokraterna utnämnts till "superveckan".