I slutändan är vår egen säkerhet beroende av vad andra gör. Och i Sverige i dag är det tusentals som tar bilen när de är alkohol- eller drogpåverkade. Riskerar ditt och andras liv utan att få något straff. Det är beklämmande.
Vad är statens viktigaste uppgift? Är det att se till att A-kassan ligger på en viss nivå? Att skapa system som ser till att infrastrukturen håller måttet? Att Sverige är en del av globaliseringens alltmer flexibla arbetsmarknad?
Nej, ingetdera. Statens viktigaste uppgift är att skydda sina medborgare. Det gäller inte minst på våra vägar. I Sverige rapporterar polisen in en anmälan var 20 minut, varje dag, året runt som relateras till drog- eller alkoholpåverkade förare. Du vet aldrig var de dyker upp. Det kan vara just på din gata. Här har staten via våldsmonopolet en total rätt och skyldighet att se till att de skyldiga spåras upp lagförs. Och inte minst se till att handlingarna får faktiska konsekvenser. Det borde vara självklart men är tyvärr inte alltid fallet.
SVT:s uppdrag granskning (15/2) har tagit fram siffror som visar att det under förra året var det nära 3 000 rattfyllerister som togs på bar gärning men helt slapp något straff. Det blev varken böter eller fängelse. Boven i dramat är systemet med åtalsunderlåtelse, vilket enkelt uttryckt innebär att åklagaren kan negligera ett brott utfört av någon som redan är satt under skyddstillsyn. Så länge de nya brotten har ett lägre straffvärde än de som tidigare begåtts kan du som du rattfyllerist känna dig säker. Signalen som skickas är att beteendet är - om inte fullt legitimt - så i varje fall inte så mycket att bråka om.
Det krävs ingen beteendevetare för att räkna ut att många av de som kör onyktra kommer att fundera i banorna: anser inte staten att det är tillräckligt att jag ska få något straff, är det kanske inte så farligt trots allt. Risken att personen i fråga fortsätter att riskera andra människors liv är uppenbar. Nu ska det sägas att det finns ofta ett beroende med i bilden. Den som kör slutar måhända inte bara för en fängelsevistelse. Men fler kommer att göra det. Det blir för många den där välbehövliga väckarklockan. Fler kommer att nå botten, gränsen där var och en ställer sig själv frågan. Vad är det jag håller på med. Att inte reagera är inte bara illa för alla oskyldiga människor, det är även en illgärning mot dem som har problem och ropar efter hjälp. Så kan vi inte ha det.
Att det finns en slapphet i systemet som gör att kriminella handlingar. som i dess värsta form kan leda till döden, betraktas som försumbara är oacceptabelt. Begås brott ska den som är skyldig få betala något för det. Gör samma person sig skyldig till upprepade förseelser och därmed systematiskt utsätter andra för risk måste priset vara högre. Punkt slut.