LEDARE: Verkligheten måste styra

Av vänstertrojkans politiska mantra att döma verkar de leva instängda på partihögkvarteren med sina egna pamfletter och rapporterna från LO-borgen som enda källor till verklighetsbild.Det råder ingen tvekan om att valåret är här. Gårdagens partiledardebatt i riksdagen var stundtals hård och det var minst sagt en debattsugen statsminister som mötte oppositionen. Vi har en statsminister som inte duckar för oppositionens många gånger såväl ogenomtänkta som osammanhängande och oseriösa kritik. De sedvanliga frågorna var uppe på agendan. Statsminister Fredrik Reinfeldt nämnde jobben, välfärden, rättspolitiken och ordning i statsfinanserna som det valrörelsen kommer att handla om. Den analysen är säkert helt riktig. Precis som tidigare konstaterats kommer den stora frågan i valet 2010 bli om väljarna vill ha en regeringen som tror på människan eller systemet, på arbete eller bidrag. Den socialdemokratiska retoriken handlar mycket om arbete numera. Men det handlar mest om ett arbete för fler bidrag. Den samlade vänstertrojkan presenterar få satsningar och reformer som verkligen skulle kunna generera riktiga arbeten när finanskrisens vågor börjar bedarra. I stället gäller det att belägga miljontals människor och tusentals företag med tyngre skattebördor. Men så skapas inga fria kreativa människor och heller inga expanderande företag.I skattediskussionen gjorde Maud Olofsson sitt allra viktigaste inlägg under debatten. Viktigt för att det hörs så sällan i svensk politik av i dag. Hon poängterade det lika enkla som allt för bortglömda faktum att skattepengarna är skattebetalarnas. Pengarna är inte Ohlys, Sahlins eller Erikssons, ej heller Reinfeldts, Olofssons, Björklunds eller Hägglunds, pengarna är dina och alla andra skattebetalares. Med detta perspektiv för ögonen markerar Olofsson i allra högsta grad att Centerpartiet har en plats att fylla i Sveriges riksdag även framgent.Ovanför alla politiska sakfrågor cirkulerar den övergripande diskussionen om regeringsduglighet. Två regeringsalternativ är formade. För Socialdemokraterna är det första gången som ett sådant organiserat samarbete existerar. Självklart var regeringsfrågan också uppe i partiledardebatten. Vi har tack och lov aldrig behövt stifta bekantskap med vänsterpartister och miljöpartister som ministrar och förhoppningsvis slipper vi det även efter valet. Det är inte svårt att instämma i KD-ledaren Göran Hägglunds retoriska fråga: "Att se en kombination av Socialdemokraternas självgodhet, Lars Ohlys och Vänsterpartiets syn på marknadsekonomi och demokrati och Peter Erikssons energipolitik, är det inte en skräckbild så säg?" Sammanfattningsvis. Väljarna vill med största sannolikhet ha en valrörelse som handlar om deras verklighet. Det politiska spelet får ursäkta, men hur intressant är det att för 6 453:e gången höra Mona Sahlin ignorera det faktum att Sverige, liksom resten av världen, just nu lever i svallvågorna av en djup finanskris?

Ledare: Verkligheten måste styra

Återigen visade vänstertrojkan upp tre ledargestalter som verkar ha undgått massmedias bevakning om att världen drabbats av en internationell finanskris.