De som läser tidningen regelbundet kanske känner igen namnet Andreas Elfwingson och är läsare av hans krönikor där han reflekterar över livet i största allmänhet.

– Man kan säga att jag skriver om världen enligt mig. Det ska vara personligt och med en humoristisk knorr. Mina texter är inte om vad som helst utan jag vill också få något sagt.

Det är med kniven på strupen som Andreas presterar som bäst. Först när det bara är någon dag kvar till deadline börjar han att skriva. Men dessförinnan har såklart en idé formats i hans tankar.

Artikelbild

| Andreas skapar både egen musik och mixar andras.

– Bäst arbetar jag på kvällen. Det är alltid samma visa; att jag plötsligt upptäcker att det har blivit sent och måste gå och lägga mig. Jag har ju ett jobb att sköta, säger han och skrattar.

Han älskar sitt jobb som undersköterska och samordnare på medicinavdelning fyra och hjärtintensiven på Västerviks sjukhus. På sjukhuset har han jobbat sedan 2010 efter att ha gjort praktik där.

– Att jag utbildade mig till undersköterska var en ren slump, halkade in på ett bananskal helt enkelt. Jag hade ingen dragning till omvårdnad när jag var yngre.

Det var när han var tillbaka i sin hemstad Mönsterås, efter att ha avslutat studier till musikproducent och ljudtekniker i Norrköping, som han tog ett vikariat inom hemtjänsten.

Artikelbild

| ”Livet skulle vara skittråkigt utan musiken”, säger den blivande 40-åringen.

– Och på den vägen är det. Jag gillade det från första stund. Jag fick sex veckors introduktion av fantastiska kollegor.

Andreas framhåller det sociala och att prata med de äldre som höjdpunkten.

Artikelbild

| Instrumenten står väl inpackade för att inte bli dammiga.

– Att jobba med omvårdnad är ett kall, ett kall som jag inte visste att jag hade förrän jag testade det. Hade jag vetat om det hade jag utbildat mig inom vården tidigare. Efter att ha jobbat ett tag läste jag på Komvux ett år och blev undersköterska.

Det blev alltså en bana inom sjukvården i stället för i musikbranschen som han först trodde.

Artikelbild

| Att Andreas började arbeta inom vården är något han inte ångrar en sekund.

– Musiken har varit med mig sedan jag var liten, men efter utbildningen var det ont om jobb. Nu skriver jag en del egen musik, mixar andras och lyssnar väldigt mycket. Är det inte på musik så är det poddar om musik. Livet skulle vara skittråkigt utan musik, säger han.

Andreas beskriver musiken som en katalysator där det ena ger det andra i arbetet med att skapa sina egna ljudspår. Favoriter är Radiohead, Kent och Winnerbäck. Ny musik upptäcker han ofta via tv-serier och film. I bokhyllan invid mixerbordet står över 400 dvd-filmer prydligt uppradade.

– När jag var liten läste jag en hel del av H.P Lovecraft, Edgar Allan Poe och Stephen King.

Skräck har sedan dess varit en ständig följeslagare. På väggen vid Andreas tv hänger filmplanscher från Alien och Hajen.

– Alien är en riktig rysare, med gotiska inslag, men också en hel del science fiction. Hajen är kul för att det är så mycket känsla. När filmen gjordes var inte tekniken så bra. Därför var de tvungna att jobba mycket med känsla och det är oerhört effektivt tycker jag.

Vad den blivande 40-åringen ska göra på sin födelsedag har han ingen aning om.

– Jag har fått order om att hålla mig hemma. Jag avskyr egentligen överraskningar, men lite spännande är det.

På frågan om det är något han drömmer om svarar han att han vill resa till Chile.

– Jag är född i Santiago och blev adopterad, men har hittills inte varit där. Jag skulle resa runt och uppleva kulturen.