Den anrika sågen räddades till eftervärlden av hembygdsföreningen och återinvigdes 1992, efter tre års intensivt arbete. Kronan på verket i den renoveringen var det nya spåntaket, där de flesta av spånorna tillverkades på plats under en hembygdsdag, där spånhyveln drevs av en råoljemotor.

Men spåntaket blev till sist så märkt av tidens gnagande tand att sågen riskerade att förfalla på nytt.

Den här gången valde hembygdsföreningen att lägga ett plåttak över spåntaket, en åtgärd som inte fordrade lika mycket ideellt arbete.

Men tidens gång har återigen satt sina spår. Nu måste den gamla vattenrännan ersättas och stensockeln fixas i ordning, då blocken i den har flyttat på sig.

För dessa arbeten har hembygdsföreningen alltså fått sammanlagt lite drygt 200 000 kronor i bidrag. Merparten av pengarna kommer från landsbygdsprogrammet, men en del är stöd till renovering av värdefull kulturmiljö.

Oxebo vattensåg byggdes troligen vid sekelskiftet 1800, och är således mer än 200 år. Ett domstolsprotokoll daterat 1821 från Gamleby Tingsrätt visar att försågning då pågick vid Oxebo.

Runt 1910 byttes ”nickesågen” ut mot ett cirkelsågverk. Vattenhjulet havererade 1948, men sågningen fortsatte med hjälp av en traktor som drivkraft.

Från 1960 fick sågen förfalla. Vid årsmötet 1989 beslutade hembygdsföreningen att återställa sågen i ursprungligt skick.