Durspelssmederna var först ut efter Allspelet på dansbanan vid Folkets Hus.
I år skippades artisterna, den uppbyggda scenen och tågresan på smalspåret till Långsjön. Nu var det fokus på durspelandet och musiken tillsammans på dansbanan vid Folkets Hus.
– Här finns allt. Det är gemytligt och intimt. Vi har tak över huvudet om det skulle bli regn. Vi måste förenkla och anpassa oss till det som är görbart för oss. Med en snittålder på 80 år orkar vi inte att ta på oss arbeten, sa Fredrik Selldén, ordförande i hemmaföreningen Durspelssmederna.
Med sina 50 år drar han ned snittåldern kraftigt.
– Jag har knappt spelat i tio år och känner mig som en nybörjare. På det här instrumentet kan man göra dubbelfel om man drar åt fel håll. Det är mer munspel än dragspel, förklarade Fredrik Selldén.
Lördagen inleddes med allspel, när alla spelade samtidigt. De hade fått låtarna i förtid och kunnat träna in dem hemma, före stämman.
Utöver durspelen var det cittror, fioler, elbas och ståbas, gitarr och nyckelharpa i åtta melodier.
Ett 70-tal spelemän från hela landet kom till Durspelsstämman i Ankarsrum.
– Inom den här musiken är stämman i Ankarsrum stor ute i landet, säger Selldén.
Efter allspelet innehöll spellistan tolv olika framträndanden under fyra timmar efter lunch.
Paret Theresa och Lars Antas Persgren var med i flera akter.
– Vi spelar helst norsk musik som vals och polka. Durspel är stort där, berättade Theresa med sitt tyska Hohner-spel.
Lars spelade på ett vackert norskt hantverk med sniderier i tre olika träslag, masurbjörk, jakaranda och pallisander.
Lennart Andersson har några av stämmorna i sin filthatt.
Anders "Frasse" Fransson med sitt Corsospel.
Spelledaren Lasse Andersson.
Fredrik Selldén har ett durspel av körsbärsträ.
Gun-Britt Andersson med cittran.
Paret Theresa och Lars Antas Persgren med tyskt och norskt durspel.