Från en udda fågel i bruksorten – till en inflytelserik och vida känd pedagog, som varit med och utvecklat skolor och förskolor i decennier. Harold Göthson har hunnit med mer än de flesta under sin livsresa hittills.
Uppväxten i Ankarsrum, i en svensk-amerikansk familj, präglades till stor del av en känsla av att vara annorlunda. Mamman talade engelska, och pappan jobbade på bruket, men inte som arbetare utan som tjänsteman.
– Jag hade vänner, men det var tydligt att man var tjänstemannason och inte arbetarpojke. Att min pappa var frisinnad, vapenvägrare och röstade liberalt gjorde mig också udda.
Harold Göthson tänkte och funderade mycket, och hade en klar bild av vad han skulle bli i framtiden – nämligen arkitekt.
– I mina drömmar tänkte jag att jag nog inte skulle vara i Sverige, utan någon annanstans.
Arkitekt blev han inte. Däremot en riktigt världsmedborgare, som i dag håller föreläsningar jorden runt. Men vägen dit har inte varit spikrak. Efter att ha tagit studenten på läroverket i Västervik flyttade han till Uppsala för att få en pol. mag-utbildning.
– Nästan alla från Västervik som läste vidare åkte till Uppsala på den tiden. Vi dominerade Kalmar nation.
Harold Göthson engagerade sig i studentrörelsen, som då var mycket engagerad i protesterna mot Vietnamn-kriget.
– Det var en tid då man gjorde uppror mot många traditioner. Senare kom en backlash, och en del har tagit avstånd från det de gjorde då. Det har jag aldrig gjort. Det är klart att man inte kan vara stolt över att man bidragit till att Vietnam blivit en kommunistisk diktatur, men när man tittar på hur USA agerade i landet då, så tycker jag att det var en sund reaktion att ta avstånd från deras experiment med dioxin och napalm mot ett litet fattigt land.
Under 1970-talet slutförde Harold sin utbildning, men det var svårt att få jobb som akademiker på den tiden. I stället hamnade han i förskolevärlden – och stormtrivdes. Ganska snart rekryterades han till ett chefsjobb inom barnomsorgen, och senare fick han uppdrag på Socialstyrelsen. Han var med och utvecklade den första läroplanen för förskolan och fritidshemmen, och så småningom kom hans roll att förändras allt mer till en skriftställare, samt handledare och kurshållare för arbetslag och chefer.
– Mitt sätt att vara människa passade in i den där tiden. Många som sökte sig till att jobba med barn var väldigt engagerade. Det var en väldigt, väldigt rolig tid.
Under lång tid arbetade han som ordförande för Reggio Emilia Institutet, som han var med och grundade. Tack vare ett växande internationellt nätverk, och att han blivit ett namn inom förskolevärlden, åker han ofta och föreläser runt om i världen. Till Ankarsrum och Västervik reser han sällan – men har fortfarande kontakt med några av sina gamla skolkamrater, och minns tiden på läroverket med värme. Inte minst engagemanget i gymnasieorden Delta Sigma.
– Det betydde mycket för en manlig student på den tiden att få bli invald. Vi hade en fantastisk vitter sammanhållning, i en ålderdomlig form.
Gemenskapen på läroverket i Västervik verkar ha betytt mycket för fler än Harold Göthson. Återträffarna för avgångsklasserna, som arrangerades var tionde år, brukar vara välbesökta.
– Av de cirka 115 som tog studenten 1965 var det, under det senaste jubileet, 68 som kom. För tio år sedan var vi nästan 90.