Vi träffas i Bruksparken. Den är något av hjärtat för alla offentliga arrangemang som anordnas i Ankarsrum. Och hjärtat har fått en uppfräschning, det har samhällsföreningen sett till.
– Scenen var i väldigt dåligt skick, den var sönderslagen och nedklottrad. Nu har vi sett till att den inte är det längre.
Orden är Torbjörn Gustavssons. Han är ordförande i föreningen och en av dem som slipat, målat, och fejat så att scenen ska bli klar. 150 timmar har det tagit.
Materialet har kommunen stått för, arbetet har föreningen gjort själva, med hjälp. Mellanskillnaden på det anbud man fått in från en firma får man nu behålla. Det går in i kassan för vidare projekt. Och sådana finns det gott om.
Tredubblat antalet medlemmar
Samhällsföreningen är flitig och medlemsantalet har under de senaste tre åren tredubblats. I dag är man 200 medlemmar. Fem är man i styrelsen, Bengt Carlsson och Leif Edström är också med den här dagen.
Vi tar en tur i Ankarsrum. Andra stoppet är vid Långsjön. Där är det ofta problem med att få i båtarna vid lågt vattenstånd. Nu verkar det som att man kommer få till en lösning där med. Planer och förhoppningar finns på en sluttande iläggningsplats för boende och för turister.
– Vi har haft möten med markägaren och med fiskeklubben. Det kommer nog att bli bra det här med, säger Torbjörn Gustafsson.
Efterlängtad mack
Färden fortsätter till macken vid återvinningscentralen. Än är den inte igång, förseningarna har varit många. Mängder av arbete har lagts ned.
– Vi fick betala asfalteringen på in- och utfart ur föreningens ficka, 56 250 kronor. Flera hundra har redan skaffat kort till stationen. Den är inte igång, men snart ska det vara dags.
Torbjörn säger att han skulle bli mycket förvånad om macken inte är igång inom två veckor – den är efterlängtad.
Varför lägger ni ner allt det här arbetet?
– Många säger "någon borde göra något". Sen händer ingenting. Vi har blivit "någon". Vi vet att det tar tid när man gör saker genom kommunen. Det blir av, men kanske inte så fort som vi ofta vill. Och då gör vi det gärna själva, med stöd från kommunen så klart.
– Vi gamla gubbar har tid, men det är inte bara det. Jag gör det för samhället, för att jag bor här och för att jag gillar Ankarsrum, säger Leif Edström.
Bengt Carlsson håller med.
– För att jag kan, tänker jag. Och det är det nog fler som kan.