– Jag tyckte att jag var på lite dåligt humör imorse när jag vaknade, men när jag kom hit blev jag på gott humör. Det är härligt med bra musik, säger Herty Grönberg.
Hon njuter av melodierna tillsammans med sin man, Rolf Grönberg, och Margareta Wernholm. Sällskapet har slagit sig ner vid bord och stolar i gräset.
– Alla är så vänliga och glada, och man känner igen folk från tidigare år. Det är så mycket tråkigheter i världen, så det är värdefullt men något sånt här, säger Margareta Wernholm.
Vid sidan av scenen tittar Bitte Lundström från Västervik igenom noterna och gör sig redo för ett framträdande. Hon har fått Björn Karlsson från Söderköping som musikalisk partner, Bitte på durspel och Björn på nyckelharpa.
– Det blir väldigt spännande, vi har mest tränat nu i helgen, säger Bitte Lundström.
Evert Taubes ”Sjösala vals” och ”Gånglåt från Äppelbo” ska publiken bjudas på.
Hur blev det durspel för dig?– Ja, det kan man undra… Jag bara föll för det och tänkte ”det där vill jag lära mig”. Det är snart 13 år sen nu, säger Bitte.
Tonerna från scenen gifter sig med den ljumma juliluften och strömmar över publiken som fikar, minglar och lyssnar till artisterna. Lördagen var stämmans stora, publika dag.
– Vi räknade till tusentalet personer i publiken, solen skiner lite lagom mycket och vi har bra artister, så jag tycker inte att det kan vara bättre, säger Kurt Nilsson, vice ordförande i Durspelssmederna Ankarsrum.
Så till den stora frågan, vad är ett durspel egentligen?
– Ja, om vi ska vitsa till det lite så är det ett förvuxet munspel, skojar Kurt Nilsson och demonstrerar instrumentet.
– Vi har två toner på varje tangent. Drar jag inåt så låter det på ett sätt och drar jag utåt så blir det en annan ton, fast på samma knapp, förklarar han.