När VT träffar Nicklas Örnros ligger snön fortfarande på marken, och en rå kyla kryper innanför kläderna. Det är svårt att förstå att våren faktiskt bara är några månader bort.
– Jag är ingen vintermänniska, jag skulle helst ha sommar året runt, säger Nicklas, som på frågan om hur mycket han ser fram emot hojsäsongen svarar snabbt och spontant;
– Skitmycket! Jag längtar verkligen.
Under hela livet har Nicklas varit en riktig motorentusiast – men faktum är att han inte tog körkortet för just tung motorcykel förrän i höstas. I två veckor ungefär hann han glida runt på sin båge innan vinter och kyla satte stopp för åkandet.
Beskriv känslan av att åka motorcykel.
– Man måste köra mc själv, det går inte att beskriva. Man känner sig bara nöjd i kroppen. Många pratar om frihetskänslan, men jag tycker bara att det är en glädje. Farten också, men jag gillar själva accelerationen bättre än att ha hög fart. När man vrider om nyckeln till motorn, och får upp farten, då...
Nicklas är inte mycket för att meka och fixa med motorfordon, det är själva körglädjen han vill åt. Och det får han på motorcykel. Att åka och tanka blir rena nöjet, i jämförelse med att tanka bilen.
– Man tankar med ett leende på läpparna, för man vet att det gör att man får köra mer.
Vilken typ av hoj, och hur många hästkrafter den har, spelar mindre roll för Nicklas. Men som första tunga motorcykel har han valt en lättare sportvariant – en Suzuki GSXR 600. Den accelererar från 0 till 100 kilometer i timmen på bara några sekunder. Till skillnad från glidarhojar som Harley Davidsson sitter man på den här motorcykeln mer framåtlutad.
– Själva körställningen är det karaktäristiska för sportcykeln. Och de är lätta i förhållande till motorn.
Det sker mycket olyckor med motorcyklar. Är du aldrig rädd?
– Nej, inte rädd, men jag är medveten om riskerna. Man syns inte lika bra i trafiken. Men samtidigt så kommer man väldigt långt med sunt förnuft.