– Jag älskar att träffa folk, säger Birgitta.

Hon håller för det mesta till på Vapengränd, där hon är anställd av kommunen på halvtid för att ge massage till de boende. Resten av tiden ägnar hon åt privata massagekunder och då hyr hon samma lokal av kommunen.

– I början hade jag en egen lokal vid simhallen, men det blev jobbigt att åka fram och tillbaka. Nu är jag här och det passar mig perfekt!

Artikelbild

| Gun-Britt Danielsson har jobbat i affär hela sitt liv, berättar hon, och nu har hon ofta ont i sina händer, något som Birgitta försöker avhjälpa något med varsam massage och värme.

Innan hon utbildade sig till friskvårdsmassör och startade eget jobbade Birgitta nämligen som undersköterska inom äldreomsorgen. Att kunna erbjuda de äldre en liten guldkant tycker hon är extra roligt.

Massagen ingår nämligen i servicen för de boende. De som kan får sitta i en fåtölj under behandlingen, andra i sina rullstolar. Någon enstaka ligger på massagebänken ibland för att bli knådad. Och för de som inte kan ta sig dit gör Birgitta hembesök.

– Men om de kan försöker jag att ta med dem hit. Då får de ett miljöombyte och det blir lite mer som en upplevelse.

I Birgittas massagerum står det fullt med växter i fönstren och det brinner några ljus. Här är det varmt och skönt och hemtrevligt med utsikt över tallarna utanför.

Artikelbild

| ”Det är mycket bra att hon finns här”, säger Gun-Britt om Birgitta. ”Här är roligt att komma upp.”

– Många av de äldre som kommer hit är lite frusna. Då brukar jag värma en vetekudde och lägga om nacken och så får de på sig några sköna filtar. För en del masserar jag kanske händerna, eller nacken. Det viktigaste är att få beröring och att få tiden att sitta och prata med någon en stund.

Birgitta själv är uppvuxen på gården Utrike utanför Lofta. Hon berättar att hon som liten var väldigt blyg och på en gård ute på landet, där enda syskonet var en tio år äldre bror, fick hon ofta sysselsätta sig själv.

Artikelbild

| När hon inte jobbar tillbringar Birgitta gärna tid med sina barnbarn, som gillar att vara hos sin mormor/farmor.

– Visst hade jag lekkamrater, men jag vågade inte åka till dem, de var tvungna att komma till mig. Det gjorde att jag var mycket ensam, och jag har alltid tyckt om att skriva, så jag kommer ihåg att jag gjorde egna böcker, som jag häftade ihop.

Intresset har levt kvar; Birgitta går fortfarande i tankarna på att någon gång skriva en bok. Fast inte förrän hon går i pension, för innan dess har hon inte tid. Däremot är hon en ivrig bloggare. I bloggen "Gittans tankar" berättar hon om stort och smått som händer i livet.

Artikelbild

– Jag hade läst lite andra bloggar och tänkte att det där kunde vara kul, så jag gjorde en egen. Genom den har jag fått en del bloggvänner och några har jag träffat. Det är roligt att få nya vänner på det här sättet.

Birgitta flyttade från Utrike när hon var 18, till sin blivande man Bengt som också var uppvuxen på en gård i Björnsholm.

– Det var nämligen så att jag blev gravid. Det var inte precis planerat, men det blev jättebra, skrattar Birgitta.

Hon och Bengt träffades via Bengts syster, som var skolkamrat med Birgitta, först under åren i Lofta skola och sedan även på gymnasiet, där de läste konsumtionslinjen, som det hette på den tiden.

– Då bodde jag hemma hos henne i Björnsholm, eftersom det inte gick några bussar från Utrike. Och så kanske jag bodde lite hos Bengt också, säger Birgitta med ett leende.

Efter sonen Mattias föddes dottern Elisabet och medan barnen var små var Birgitta hemma med dem på gården i Björnsholm, dit de flyttade. Bengt jobbade på Odal på dagarna och hjälpte till på gården på kvällarna. Men när barnen blivit större kände Birgitta att hon ville ut och jobba. Hon hade haft några småjobb, men hennes svägerska jobbade på Erneborg i Gamleby och Birgitta hörde sig för om jobb där.

– Och jag fick börja med en gång. Jag fick ju barn så tidigt så jag hade väl inte tänkt på vad jag skulle göra sen, men jag har trivts otroligt bra. Att jobba med äldre är min grej!

När barnen vuxit upp valde Birgitta och Bengt att flytta in till stan och då passade Birgitta på att utbilda sig till undersköterska.

– Det var skojigt att läsa när man kommit upp lite i åren. Man tar vara på det på ett annat sätt.

Sammanlagt har det blivit runt 30 år inom äldreomsorgen. Men när hon efter tio år som fast anställd undersköterska på Lindögården började bli lite rastlös bestämde hon sig för att starta eget. Hon hade tidigare utbildat sig till friskvårdsmassör och kände att det var dags att prova det på riktigt. Nu får hon kombinera sina två yrkesbanor på ett sätt som hon tycker passar henne alldeles ypperligt.

– Jag trivs väldigt bra med mitt liv.