Ännu en gång har en privatperson upptäckt och anmält fynd av den fridlysta orkidén knärot i ett område som avverkningsanmälts till Skogsstyrelsen – ett område med relativt gammal skog i Bjärka, Blackstad.
Nu rör det sig om sammanlagt 200–300 exemplar av orkidén, som anmälts till Artdatabanken och till Skogstyrelsen som därmed sätter stopp för avverkning.
– Jag har inte kalavverkat på fem år och att bara gallra i skogen ger ju ingen inkomst. Jag och hustrun kan inte driva en skogsfastighet med vår pension, säger Sven-Erik Nilsson som känner sig förtvivlad över situationen.
Tanken var att 4–5 hektar skulle avverkas denna gång, för att utjämna åldersfördelningen i skogen och för viktiga virkesintäkter.
Precis som förra hösten, då Sven-Erik hindrades från att avverka av samma anledning som nu, har han valt att överklaga Skogsstyrelsens beslut till länsstyrelsen.
– Ska verkligen knäroten anses mer värd än skogen och arbetet med att förnya den? frågar han sig retoriskt och tillägger:
– Av miljöskäl ska vi ju bygga mer i trä framöver, i stället för i cement. Och hur ska vi få tillgång till virke om vi inte får avverka?
Sven-Erik berättar att han varit noga med att spara gammal skog, där knäroten växer, inför kommande generationsskifte, bland annat för att "hålla fastigheten och gården intakt".
Det som nu sker – det vill säga att privatpersoner tar reda på vilka områden som anmälts för avverkning och systematiskt letar sätt att förhindra att avverkning genomförs – tycker han är att missbruka allemansrätten.
Även lantbrukaren och skogsägaren Michael Andersson, Skaftekulla, tycker att den uppkomna situationen är djupt olycklig.
Han menar att det som aktivisterna ägnar sig åt blir kontraproduktivt eftersom det resulterar i att skogsägare gallrar så hårt som lagen tillåter – i stället för att spara träd/skog som egentligen borde fått stå orörd ännu en tid.
– Och nu är det för övrigt just de som sparat skog som drabbas, eftersom det är i gammal skog som knäroten växer. Det slår ju väldigt tokigt, menar han.
Så vad ska man göra? Knäroten är ju de facto fridlyst och enligt Skogsstyrelsen har den en ogynnsam bevarandestatus i länet precis som på andra håll i landet.
– Jag tycker att det behövs en öppen dialog om dilemmat. Det där smygandet skapar bara konflikter och leder till att skogsägarna knyter näven i fickan, menar Michael Andersson.
– Man bör respektera varandras kunskaper. De som är ute och letar i skogarna för att stoppa avverkning kanske kan mycket om arter. Jag för min del kan mycket om skog.
Sven-Erik Nilsson igen:
– Jag menar att Skogsstyrelsen har fel: Knäroten är inte längre ovanlig i våra trakter, den är tvärtom vanligt förekommande.
Hos SLU Artdatabanken kan man läsa att knäroten är utbredd över landet men är ovanligare längst i norr och längst i söder. Den har minskat med nära 50 procent under 90-talet men tycks ha stabiliserats på en lägre nivå under 2000-talet.
Växten är beroende av hög och jämn luftfuktighet i gamla skogmiljöer och är känslig för snabba förändringar av ljus- och vindförhållanden eller uttorkning. Förekommer främst i skog som inte påverkats av kraftig störning som slutavverkning och markberedning. Källa: artfakta.se
Nästa del
Beslutsfattaren: Fler söker dispens
Skogsstyrelsen: Ersättningsfrågan utreds