"Vitt är för tråkigt. Färg – för fan!"

Låter det som att Martina Emdén är arg och mästrande? Inget kunde vara mer fel. Hon bara älskar vackra färger. Det inser vi i samma stund som vi kliver över tröskeln till kedjehuset i Ullstämma.

Vi visas in till ett stort bord i vardagsrummet där Martina bjuder på kaffe och te. Här är väggarna vita upptill och rosa nertill. Träbordet, ett Blocketfynd för 200 kronor, omges av sex olika stolar. En är knallgul, ett par är bruna och en ser ut att komma direkt från en skolsal.

– Stolar är en av mina svagheter. Jag byter hela tiden. Det ger en härlig känsla med sex olika sittplatser kring bordet, och det är ett bra och billigt sätt att förändra. Man kan alltid ställa en stol mot väggen också, det är fint. Och så kan de förvandlas till herrbetjänt, det gillar jag inte. Därför har vi inte stolar i sovrummet...

Det är en skön känsla att se sig omkring i det Emdénska hemmet. Det finns något glatt och fint att vila ögonen på i alla hörn. Lampan över vardagsrumsbordet till exempel. Ett utmärkt exempel på hur Martinas och maken Pers känsla för inredning tar sig uttryck.

– Den här typen av lampa poppade ju upp överallt i tidningar och på inredningssajter och de kostar väl runt 1 500 i original, säger Martina. Det handlar alltså om en stomme och lite tyg och det vill jag inte betala så mycket för.

Sagt och gjort.

Lite linnetyg, plåtband och ett par korta snören. Det tog 30 minuter för Per och Martina att tillverka en egen lampa och de blev inte mer än i runda slängar 80 kronor fattigare för besväret.

– Och när man gör själv så går det ju att anpassa färg och storlek och få precis vad man vill ha. Ska man köpa färdigt måste man ta det som finns.

Från vardagsrummet leder en dörr ut på altanen. Här står en bänk gjord av trätrallen som tidigare var golv på uteplatsen på husets framsida. Nu har trallen blivit ett mindre kök med hylla, arbetsyta med diskho och tillhörande kran av ett böjt kopparrör.

Så mycket bra idéer!

– Ja, och vi är lika delaktiga, Per och jag. Bara för att jag är tjej vill jag ju inte stå bredvid och peka när något ska byggas. Jag vill testa själv. Men det är klart att det hjälper att Per jobbar i byggbranschen. Han har gått från själva snickrandet till en kontorstjänst så han blir glad när han får ta fram borr och hammare här hemma.

Vi går tillbaka in. De till hälften rosa väggarna i vardagsrummet pockar på uppmärksamhet.

– Mja, säger Martina, jag hade en väggmålning i blått här tidigare men tröttnade på den. Jag tänkte att jag behövde göra något och rosa är ju väldigt 2017. Måla är lätt så det var bara att sätta igång. Egentligen var det mest en knäpp idé, men vi gillade den direkt. 24 timmar efter att jag var klar med den del som jag tänkt fixa från början så målade vi en vägg till. Och en vecka senare fortsatte vi ut i hallen. Så nöjda var vi.

Nästa anhalt är köket. På vägen passerar vi tv-hörnet med en soffa från Blocket, en nyligen inköpt second hand-fåtölj som Martina klätt om i mintgrönt, samt en stor kaktus i trä med lysdioder som sitter på väggen. Hemgjord och jättefin förstås.

Köket är kaklat i vitt på två av väggarna. Men tro nu inte att Martina plötsligt gett avkall på sin färgiver. Nej då, fogen är knallgul.

– Jag har kaklat själv, det gick jättebra. Och gult är inte fult, det är glatt! Och passar ihop med både svart och vitt.

På golvet ligger en vacker orientalisk matta i rött och på den står en – snickarbänk. Den har numera bytt arbetsområde och jobbar som köksbord. Skruvstädet finns kvar, liksom alla hack och hål efter åratal av träjobb. Nu pryds den av ett par skålar och en väldoftande timjan.

I fönstret intill glittrar köksredskap i solen. Istället för gardiner har Martina hängt upp en sil, en gryta i koppar, ett par vispar och ett rivjärn. I en vägghylla står skålar, fat, glas och bunkar i alla färger och former.

– Det blir inte dammigt, vi använder det ju. Och när vi har så fina grejer, varför ska vi då stänga in dem i skåp? säger Martina.

Det rör sig lite i trappen till övervåning och 9-åriga Vega tittar ner. Hon har påsklov och tittar på film tillsammans med lillebror Ziggy. Vi hänger på en våning upp och tittar in i två glada barnrum.

– Jag tycker att det är mysigt att komma in i mitt rum, säger Vega.

Hon har valt kulörerna arubagrönt och vattenmelon och Martina och Per har målat som en taggig bergskedja längs väggarna med grönt under och melon över.

Ziggy i sin tur, säger att han får en ljus känsla när han är i sitt rum.

Här är citrongult och flamingorosa i en skön kombination.

– Barnrummen ska vara just barnrum och inte en möjlighet för mig att uttrycka min inredning, säger Martina.

Den smaragdgröna hallen leder även in i sovrummet. Där hänger något mycket ovanligt på en vägg – en tapet!

– Husets enda, säger Martina. Vi valde två olika och varvade bårderna. Men snart ska den bort och då blir det färg istället.

Och på tal om färg. Nästa projekt är förrådsdörren och dörren till groventrén. De ska målas i grått, rosa eller möjligen gult.

Inspirationen? Ja, det är en blandning av magkänsla och sökande på instagram.

– Färg för fan, säger Martina och skrattar. Tänk på att du ska trivas i ditt hem. Vi inreder för oss själva, och skapar en genuin känsla som vi gillar. Givetvis ska nära och kära känna sig välkomna också, men det är ju vi som bor här och som ska trivas varje dag.