Margareta ”Maggan” Karlsson har trampat runt på Västerviks-Tidningens golv sedan barnsben. Redan som 10-åring brukade hon besöka sin pappa, Stig ”Löparn” Karlsson, som arbetade som allmänreporter på redaktionen.
– Jag minns hur spännande det var att besöka pappa på jobbet. Gubbarna i tidningshuset välkomnade mig alltid och de bjöd på varm choklad.
Som 19-åring fick Maggan in en fot i företaget, men inte genom sin pappa vilket hon är noga med att förtydliga (även om det så klart inte var en nackdel för henne att han arbetade på redaktionen sedan gammalt). Hon började som korrekturläsare. Det var våren 1984.
– Det var en annan tid, att göra tidning var ett helt annat hantverk, bokstavligen. Inga avancerade datorer fanns och det krävdes rejält med folk och kunskap för att reda ut produktionsledet.
Under tidens gång blev hon allt mer en viktigare del av tidningsfabriken. Hon fick jobb som inskrivare efter att den dåvarande sätterichefen frågat om hon visste hur man använde en skrivmaskin. Det visste hon.
– Jag hade haft Kalle Henriksson som lärare i skrivmaskin på gymnasiet så jag hade inga problem med det.
En inskrivare var alltså den person som kodade och skrev in journalisternas texter och rubriker så att de på rätt sätt skulle framträda på den ”film” som sedan vaxades fast på en papperstidningssida.
När datorerna började smyga in sig i produktionsledet fick Maggan jobb som redigerare. Året när VT började sin resa mot digitaliseringen var 1993.
– Klart det fanns skepsis över den nya tekniken, vissa grafiker ville nog gärna bita sig fast i det gamla, men till slut hade alltsammans bytts ut mot datorer.
Med tanke på hur hektiskt och kaotiskt det kan vara i en tidningsmiljö så inträffar sällan stora misstag. Vad som än händer kommer det på något sätt alltid ut en tidning och tillfällen där det har varit nära att gå åt helvete på riktigt är få. Maggan minns bara två sådana tillfällen.
– En gång inväntade vi en sen match till sporten. När vi väl skulle skicka den och resultatsidan kraschade den dator som skulle skicka sidan, då blev det lite panik.
Maggan fick då ett raseriutbrott som det talades om i många år efteråt. Hon kastade en datormus i väggen och skrek rakt ut: ”Om musen går sönder kan du dra av skiten på min lön!”. I dag skrattar hon åt händelsen.
– Ja, det stämmer, jag blev väldigt arg, men det blev tidningen även den dagen även om vi var tvungna att plugga igen två sidor med egna annonser.
Den andra gången inträffade för ett par åt sedan. Nu mera är allt digitaliserat och tidningsfabriken är beroende av att vi har uppkoppling mot Internet. Den här kvällen rasade datorservrarna och samtliga tidningar i hela koncernen försvann från systemet. Genom ett närmast obegripligt snabbt arbete lyckades Maggan och hennes dåvarande kollega, Kay Ekström, få ut 16 sidor tidning dagen efter, trots att allt talade emot dem.
– Folk kom upp till tidningen dagen efter med sin lilla tidning och bad om att få den riktiga tidningen, minns hon.
Sedan slutet av 90-talet har Maggan haft fler olika nyckelroller inom tidningsredigering och det har hon än i dag. Sedan många år tillbaka har hon varit placerad på nyhetsdesken och burit flera olika titlar som dagredigerare, nattchef och tidningsplanerare. Den sistnämnda blir troligen hennes sista på Västerviks-Tidningen. Den 1 februari lämnar hon redaktionen och börjar sitt nya arbete på redigeringsnavet i Norrköping som är en samlad spetskompetens för redigering av tidningar i hela tidningskoncernen.
– Jag är glad för mitt nya jobb, det ska bli kul och spännande. Samtidigt är det lite sorgligt. För mig personligen känns det faktiskt lite som en epok går i graven, jag och min pappa har en samlad VT-erfarenhet på 67 år.