Klas föddes i Ystad, men växte upp i Västerås. Han utbildade sig på Chalmers i Göteborg innan han flyttade till Halmstad.
Till Västervik kom Klas i mitten av 1950-talet och var kommunens stadsarkitekt fram till pensioneringen.
I sin roll som stadsarkitekt hamnade Klas ofta i hetluften. Under rivningsvågens dagar på 1960-talet var Klas omtyckt, respekterad och hatad eftersom Klas sa vad han tyckte.
– Varje generation har sin attityd. Jag vet att det fanns flera som inte tyckte om mina tankegångar om Västerviks centrum, sade Klas Grebius i en VT-intervju från den 20 februari 2001.
– Det gällde att prioritera. Allt gick inte att bevara, säger Klas Grebius med anledningen att det revs och byggdes nytt på under 1960-talet.
Klas var före sin tid i flera saker. Bland annat förutsåg han problematiken biltrafiken där man i princip skulle köra enda fram till affären. Han var inte heller nöjd med hur trafikföreningen i centrum var löst.
– Gör två plan av gamla läroverksplanen. Dubbel parkeringsyta utan större ingrepp. Det behöver inte vara något parkeringshus, menade Klas Grebius.
I VT-intervjun hyllade Klas det nya bostadsområdet i kvarteret Liljan nedanför Marieborgskyrkan. Han hade några käpphästar och det var Stenhamra, Tändsticksområdet, Silobyggnaden i hamnen samt parkeringsplatsen på nedre Storgatan som enligt Klas stör helhetsintrycket.
Klas var delaktig i uppförande av den tidigare restaurangen Slottsholmen i mitten av 1950-talet.
I samband med att VT firade 140 år 1974 så redogjorde Klas i en lång artikel "Vad betyder den fysiska riksplanen för Västervik?"
Klas skrev att kommunen framhåller att kommunaktionen har en avgörande betydelse för kustområdets tillgänglighet. För att tillgodose ett riksintresse för bland annat turism och friluftsliv bör det allmänna vägnätet åtminstone vidmakthållas och i vissa lägen byggas ut.
Klas var en kreativ människa och var intresserad av allt som hade med teknik att göra. Han hade båt under många år.
Först bodde Klas med familjen på Lysingsvägen innan flyttlasset gick vidare till Östra Kyrkogatan. Båda dessa hus ritade Klas själv.
Klas blev Västervik trogen efter pensioneringen. De sista åren levde han på Rosavilla och sedan på Tjustgården.
Klas sörjs närmast av barnen Lena och Staffan med familjer.