Det var förra fredagen som makarna gick och lade sig tidigt, körde in bilen i garaget och släckte alla lampor i huset. De hade lagom hunnit somna när de vid tio-tiden på kvällen vaknade av att det small till. Lars Lindell tänkte att det kunde vara en dörr till garaget som stod och slog, och tog med sig en ficklampa för att titta. Han gick genom hallen förbi fönstret som tjuvarna hade försökt bända upp med hjälp av en kofot, men såg ingenting ovanligt. Det var först på morgonen som Barbro Lindell märkte att något inte stämde.
– På lördagsmorgonen såg jag att min kaktus inte stod på fönsterbrädan som vanligt. Så jag frågade Lars, har du flyttat på min kaktus?
Barbros kaktus låg på gräsmattan utanför fönstret. Tjuvarna hade blivit skrämda av Lars närvaro, och försvunnit utan byte. Men de hade hunnit rycka loss fönstersprintrarna och på utsidan av fönstret syns tydliga brytmärken från kofoten. – Då blev jag skärrad, på morgonen, när vi förstod att de hade varit ett försök till inbrott när vi låg och sov, säger Barbro.
Men det var inte första gången som de fick uppleva olustkänslorna förknippade med inbrott.Första inbrottet skedde redan 1989, för 24 år sedan. Vid fem-tiden på eftermiddagen i början av december var Barbro på väg hem från jobbet. Hon tog för ovanlighetens skull vägen genom den lilla skogsdungen och nådde bostaden från baksidan. Adventsljusstakarna i fönstren lyste som vanligt. Men ett utav fönstren var uppbrutet, samma fönster som tjuvarna i fredags försökte bryta upp, 24 år senare.
– Då när Barbro kom hem så måste tjuvarna varit kvar i huset. Eftersom de bara fick med sig smycken och allt guld. Oftast brukar de väl ta några spritflaskor och vad de kommer över. Men de hade inte hunnit gå igenom hela huset, berättar Lars.
Idag vill de äkta paret varna andra i villa och uppmana andra att försöka hjälpa varandra och hålla koll åt sina grannar.
Läs mer i papperstidningen.