Unga människor, kanske särskilt med små barn, är en grupp som ofta är svår för föreningar att kunna locka in i styrelsearbete och liknande. Men i Edsbruk har det lyckats.
Föreningens ordförande, Maria Lundahl, är ung och förälder. Fram till sommaren ska hon dock bli klar med sin kandidatuppsats, parallellt med att hon jobbar, och då kliver vice ordföranden, Johanna Nilsson, in och axlar rollen som föreningens ansikte utåt.
Johanna bor i Edsbruk med man och tre barn. Många i hennes situation vill inte engagera sig i föreningsarbete.
Hur kommer det sig att du gör det?
– Vi har valt att bo på en liten ort, där det inte finns så mycket aktiviteter för barn. Jag vill ge mina barn samma förutsättningar som stadsungar får, så då får man ta tag i det själv, säger Johanna.
Hon är själv uppväxt i Vråka, som ingår i samma socken som Edsbruk, Västra Ed. Butiken, skolan och kyrkan är desamma som hon växte upp med.
Johanna träffade sin blivande man redan när hon gick på gymnasiet i Västervik, och flyttade till Edsbruk, där han hade hus och firma.
– Jag älskar det här samhället och vill värna om det och göra det bättre, säger hon.
Bland aktiviteter för barn som hon har varit med och dragit i gång kan nämnas barngymnastik, disco och spökvandring. Under våren har kommunen startat en verksamhet med fritidsgård på orten ett par timmar varannan vecka, men det ser Johanna mest som en bonus, och inget som de hade räknat med. Hon tror att det är vanligare på större orter att man tänker att kommunen ska göra något.
– På det här stället vet vi att ingen gör saker åt oss. Vi måste göra det själva.
Förutom att ordna aktiviteter för barn och unga, och även träffar för vuxna – till exempel quizkvällar och kanske dans – tycker Johanna att trafiksäkerhet är viktigt. Som att jobba för att det ska bli en gc-väg vid allén in mot samhället och en tunnel under E22, eller i vart fall en hastighetssänkning från 100 till 70, innan någon blir skadad eller dödad.
– Det har vi haft uppe förut, men vi ger oss inte. De här orterna, Helgenäs och Edsbruk, hör ihop, så det känns naturligt att man ska kunna ta sig över på ett säkert sätt, säger Johanna.
Nu närmast väntar uppdraget som vårtalare vid ortens valborgsfirande.
– Jag kommer att prata om glädjen över att kunna gå vidare efter pandemin, även om den inte är riktigt över än.