Det var på morgonen den 16 juli som ett godståg lämnade Nässjö station med Oskarshamn som mål. Godsvagnarna var lastade med papper och spånskivor. Strax innan nio hade tåget precis passerat Mariannelund och var i närheten av Emarp när lokföraren upptäckte en solkurva vid ingången till en vänsterkurva. Enligt lokförarens beskrivning såg han solkurvan på bara 20-25 meters håll. Tågföraren bromsade men hann aldrig bromsa in tillräckligt med stor förödelse som följd. Loket och sex av vagnarna spårade ur.

Efter olyckan lutade tåget kraftigt åt ena sidan och i rapporten beskrivs hur en träddunge turligt nog förhindrade en allvarligare konsekvens. Träden gjorde att tåget med lokföraren lyckligtvis inte välte utför en slänt ner mot Brusaån. Lokföraren skadades bara lindrigt och behövde inte uppsöka sjukhusvård. Det var också han själv som larmade om olyckan. Skadorna blev av varierande omfattning på tåget, från "lätta till omfattande", enligt Trafikverkets rapport. Vid urspårningen började tåget att läcka diesel och totalt 300 liter diesel läckte ut, som hotade att rinna ut i vattendraget intill. Räddningstjänsten lade ut länsar i vattnet för att förhindra spridning. Från loket pumpades 1 000 liter bränsle upp.

Trafikverkets utredning pekar entydigt på att en solkurva orsakat olyckan. Det hade varit varmt i flera dagar, kring 30 grader, som lett till att rälsens temperatur höjts och orsakat en förskjutning av spåret.

Artikelbild

| Värmen i form av en solkurva orsakade tågolyckan i somras mellan Mariannelund och Lönneberga.

När temperaturen uppmättes efter olyckan var det 48 grader på rälsens skuggsida. Inget annat tåg hade passerat sträckan under 63 timmar. Urspårningen medförde även att det blev stora skador på en 100 meter lång spårsträcka. Bärgningsarbetet blev krävande och en tillfällig väg fick byggas och en plan yta röjas i terrängen brevid spåret för att kranbilarna skulle kunna jobba. Först efter två veckor kunde trafiken släppas på igen.