Hur ska samhället hantera elöverkänslighet? Å enda sidan finns det många människor som lider av allvarliga symptom som de hävdar kommer av elöverkänslighet. Å andra sidan hävdar forskare att det inte finns något belägg för elöverkänslighet.
I går berättade VT hur landstinget låtit elsanera fyra rum på sjukhuset – trots att elöverkänslighet inte finns som diagnos.
Den 3 juni i år arrangerade Västerviks kommun en temadag kring el- och strålningsöverkänslighet. Arrangemanget genomfördes av rådet för funktionshinderfrågor. I rådet sitter politiker, kommunala tjänstemän och representanter för kommunens handikapporganisationer.
Idén till temadagen kom upp vid ett av rådet sammanträden då villkoren för funktionshindrade diskuterades. Planeringsarbetet gjordes av kommunala tjänstemän tillsammans med bland andra Karin Fluor från Handikappförbundens samarbetsorganisation. Fluor är även aktiv i Elöverkänsligas förening.
Hon berättar hur man valde ut föreläsare:
– Vi ville ha med en läkare, en som kan tekniken och en person som lever med elöverkänslighet.
Den medverkande läkaren Ulrika Åberg är kontroversiell. Hon har själv berättat att hon lider av elöverkänslighet. Hon har varnats vid flera tillfällen av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. I två fall för att ha agerat i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Karin Fluor försvarar valet av Ulrika Åberg:
– Hon har svartmålats. Det finns några gånger då hon har gjort fel, men den kritik som kommit fram ger inte hela bilden. Det här är en läkare som har gjort många bra saker, inte bara för elöverkänsliga, utan även tandvårdsskadade.
Det här är en läkare som väldigt tydligt tar ställning för elöverkänslighet. Hade det inte funnits intresse att ha med exempelvis en lokal läkare som berättat vad de kan göra, eller inte göra för att hjälpa den med elöverkänslighet?
– Jag förstår hur du tänker, men jag tror att det hade varit svårt att få någon att ställa upp.
Den föreläsare som presenterade tekniken var Clas Tegenfeldt, civilingenjör i teknisk fysik och elektroteknik. Hans företag Bemi utvecklar och säljer produkter för bättre elektromagnetisk miljö.
Karin Fluor säger att hans föreläsning var intressant, inte minst med tanke på att Tegenfeldt arbetat med att mäta upp strålning i olika tätorter. Hon berättar hur tillvaron blivit tuffare för elöverkänsliga. Även om man elsanerar hemmet eller arbetsplatsen exponeras man i offentliga miljöer i takt med att brukande av mobiltelefoner och trådlösa nätverk blir allt större.
– Vi elöverkänsliga för en kamp för att få acceptans för vårt funktionshinder. Funktionshinder kan vara så mycket mer än nedsatt rörlighet, syn eller hörsel.
Finns det någon fara i att det upplevs som att Västerviks kommun tar ställning i en kontroversiell fråga, när man är medarrangör till ett arrangemang där föreläsarna ensidigt kommer från det ena lägret?
– Det var ingen föreläsning riktad till allmänheten. Den riktade sig till tjänstemän och politiker. Jag ser det som en information från ett av förbunden som är medlem i rådet, säger Christin Rampeltin-Molin som var ordförande i rådet vid tiden för arrangemanget.
Hon säger att hon inte var med i planeringsarbetet, och inte kände till vilka som skulle föreläsa förrän kort före föreläsningen.