I januari i år kom Florian Alinov Dimitrov till Sverige. Han kom ensam, enligt egen utsago inte som kugge i ett organiserat tiggeri. Bakom sig lämnade han Bulgarien, ett land där övergången från planekonomi till maknadsekonomi varit svår. Bulgarerna kämpar fortfarande med korruption, organiserad brottslighet och hög arbetslöshet.
– I mina hemtrakter är arbetslösheten närmare 60 procent. Där finns det varken jobb eller pengar, berättar Florian.
Därför är det inte heller ovanligt att människor packar sin bil med det absolut nödvändigaste för att söka en drägligare tillvaro någon annanstans, även om det innebär att skiljas från nära och kära.
– Min familj finns i Grekland, Italien och England. Kvar i Bulgarien har jag bara en bror och farmor.
Florian berättar att han är universitetsutbildad inom administration och att han har viss arbetslivserfarenhet från Bulgarien. Målet med att komma till Sverige var inte att försörja sig som tiggare, målet var att få ett jobb.
– Men tiggeri är ofta det enda sättet för en immigrant att tjäna pengar.
Tiggeri har varit en het fråga i Sverige. Florian har följt diskussionen och uppger att han har märkt en förändring i människors vilja att skänka pengar.
– Tidigare stannade kanske var tionde till för att skänka en slant, i dag är det inte mer än var hundrade. Förr kunde jag få ihop 450 kronor på en dag, numera är jag glad om det blir 150, säger han.
I jämförelse med Bulgarien är det dock en hel del. Bulgarien har den lägsta genomsittliga lönen av EU-länderna. Där tjänar en läkare, till exempel, drygt 8 000 kronor i månaden.
Men det handlar inte bara om viljan att skänka pengar. Florian berättar att det har hänt något med människors attityder.
– Det har faktiskt hänt att människor spottat när de passerar mig – eller gör något annat för att förolämpa mig. Det är inte många, kanske en handfull personer. Jag tror inte att folk förstår hur det är att sitta här, säger Florian.
– Jag tror inte heller att de förstår att den som sitter här är universitetsutbildad och förstår engelska.
När Florian anlände till Sverige var det vinter, kallt och mörkt. Florian bodde i sin bil.
Lyckan vände när han träffade en landsman med lägenhet i Vimmerby, där han nu bor. Landsmannen hade också varit tiggare, men efter att en äldre kvinna hjälpt honom med att översätta betyg och andra dokument till svenska, fick denne jobb.
En liknande historia vill Florian själv kunna berätta en dag.
Vi lämnar Florian med orden Hej då och lycka till (good luck).
– Tur (luck) existerar inte. Man måste skapa sin egen lycka, säger Florian och sätter sig tillrätta, på en stol utanför matvarubutiken i Ankarsrum.