– Jag var runt tolv år när jag blev ledare och fick mitt första styrelseuppdrag, säger Tomas Manfred.
Som mest har Tomas suttit med i 13 olika valberedningar. Han har varit ordförande i tre eller fyra organisationer. I dagsläget är Tomas ordförande i Neuroförbundet samt i samfälligheten där han bor.
–Jag är fortfarande engagerad i Transport där jag sitter med i sektionsstyrelsen och det har gjort i 35 år. Jag ingår också i LO-distriktets valberedning. Nästa stora projekt vi har är att slå ihop distrikten som består av Kalmar, Blekinge och Kronoberg tillsammans med Jönköping.
Var kommer allt detta intresse ifrån?
– Jag har jobbat fackligt sedan jag var i 20-årsåldern. Jag har alltid velat hjälpa människor som inte kan prata för sig. Numera är jag "god man" för tre personer. Innan dess var jag förvaltare.
City 93
Tomas arbetsbana inleddes på bruket i Ankarsrum. Där var han både skyddsombud och försäkringsrådgivare.
1978 flyttade Tomas till Västervik när han började på Electrolux. Samtidigt blev han tidningsbud. Innan Tomas blev pensionär hann även med att jobba på Mejeriet, NBV, Unga Örnar samt City 93.
Många förknippar Tomas med tiden på radiokanalen City 93. Han blev väldigt känd när han började referera Västerviks IK:s bortamatcher i division 2 och division 1 i början av 1990-talet
Det var många supportrar som satt som klistrade vid radioapparaterna när Tomas refererade från matcherna. Många fick sig också ett gott skratt vid flera tillfällen när Tomas bjöd på någon dråplig historia. Det var dock en del som inte gillade Tomas referat.
– Det var några skrev kritiska insändare. Jag skulle inte försöka vara någon Lennart Hyland och det försökte jag inte heller vara. Jag gjorde det på de villkoren som man kan kräva av en reporter på en närradiostation.
– Det här var nya möjligheter för supportrarna att få reda på hur det gick för VIK. Tyvärr hade vi svårt att komma överens med hockeyförbundet. De ville ha 3 000 kr per match som vi sände ifrån. Dessutom ville inte VIK att vi sände från deras hemmamatcher eftersom de var rädda att vi skulle ta publik ifrån dem.
Det blev många sena nätter för Tomas efter bortamatcherna med VIK. Han hann knappt komma hem förrän det var dags att vara tidningsbud. Det innebar att det inte blev många timmars sömn.
– Fördelen var att jag var ganska stresstålig. Jag försökte sova några timmar på kvällen och några timmar när jag hade jobbat färdigt som tidningsbud innan mitt ordinarie jobb började.
Valberedare
Uppdraget som valberedare brukar inte var det enklaste. Att värva nya personer till en styrelse kan vara ett tuff uppgift. Många föreningar har svårt att få ihop till en fungerande valberedning.
– Problemet är att punkten val av valberedningen ligger bland de sista dagordningen när den istället borde vara en av de första punkterna. En förening utan valberedning överlever oftast inte. Den dör av sig självt till slut, menar Tomas.
En fördel om man ska sitta med i en valberedning är att man känner många människor och det gör Tomas.
– När det gäller det fackliga är det lite enklare för valberedningen eftersom det oftast är nomineringsmöten innan man kommer till själva valen. Där måste man dock ta hänsyn till bostadsort, vilket fackliga organisation personer tillhör, könsfördelning och åldersspridning.
Maratonlöpare
Idrotten har alltid haft en stor plats i Tomas liv. I Ankarsrums IS var han en fruktad mittback innan han flyttad till Västervik och skrev på dåvarande VAIS. Där spelade Tomas en eller två säsonger innan han blev tränare i Almviks IF och Blankaholms BK. Han spelade även bandy i Ankarsrum. På den tiden gick det dubblera utan problem.
– Det var inte riktigt min grej att vara tränare, så det blev en kort sejour.
Även efter fotbollskarriären har Tomas fortsatt att träna. Numera blir det minst tre pass i veckan på gymmet..
Han har provat på triathlon och han har sprungit Stockholm Marathon två gånger, båda gångerna på tider runt tre timmar och 32 minuter. Det är fem minuter per kilometer.
– Det är två tider som jag är mycket nöjd med, konstaterar Tomas Manfred.