Zulmir Becevic står självsäkerhet framför eleverna på allmänna linjen i skolans aula. Han tar en klunk kaffe och inleder med hur förvirrande det kan vara för honom att uppträda i offentligheten. Ibland vet han inte vilket ben han ska stå på, vad vill publiken lyssna på? Hans författarskap? Hans forskning?
– Ämnena brukar för visso vävas samman då alltsammans handlar om kreativitet, ett skapande, en nyfikenhet, även om det är lätt att själv bli förvirrad av det här, säger han.
Med denna dag finns dock en tydlig röd tråd, fortsätter han. Alla i rummet har haft som uppgift att läsa hans debutroman: ”Resan som började med ett slut”.
– Har ni tvingats att läsa den eller var det frivilligt? skojar han.
Romanen som eleverna grävt ner sig i under läsåret handlar om 12-årige Nino som bor med sin familj i forna Jugoslavien. När kriget bryter ut tvingas de till flykt. Efter en bussresa genom Europa hamnar de till slut i Sverige. Boken är en roman men skriven ur ett självupplevt perspektiv. När författaren själv var 11 tvingades han till flykt. I Sverige fick han börja om på nytt.
– Det var otroligt konstigt. Mina rötter, min gata, mina vänner, allt man kände igen som ”hemma” suddades ut och man tvingades bli någon helt annan. Jag tappade min identitet som 11-åring och har känt en tomhet sedan dess. Det går aldrig bort, säger Becevic i en intervju innan föreläsningen.
Rotlösheten, tomheten, blev en närmast vansinnig drivkraft, berättar han. En motor att bli något, en jakt på att hitta sig själv.
– Det är nästan en omöjlig uppgift. Idag har jag försonats med att jag nog alltid kommer känna den här rotlösheten, jag inser att den har givit mig väldigt mycket också, den är ett återkommande tema i mitt skapande, både vad gäller mitt litterära skrivande och min forskning.
Zulmir har skrivit flera böcker i ämnet. Kritikerna gillar honom och han har nominerats och vunnit flera litterära utmärkelser. Under de senaste åren har han forskat på unga människors utanförskap vid Göteborgs universitet.
– Jag har alltid haft en dragningskraft till människor som står utanför samhället. Jag kan se mig själv i dem på något sätt, alldeles oavsett om de är flyktingar eller infödda svenskar.
Eleverna VT träffar i samband med föreläsningen uppskattar romanen. De tycker att den är väldigt aktuell nu med tanke på de flyktingströmmar som pågår i Europa.
– Vi har arbetat med boken under läsåret och det har varit nyttigt tycker jag, ämnet boken berör känns aktuellt men jag har lite svårt för språket, den är skriven ur ett barns perspektiv, säger Kajsa Lönn och klasskamraten Therese Byström håller med.
Jordan Boekholt, som är född i Colombia men uppvuxen i Ecuador, känner igen sig i berättelsens huvudperson.
– Jag känner igen utanförskapet han skriver om, under uppväxten passade jag inte in.
Folkhögskolan arbetar ofta med att bjuda in kända författare som en del av undervisningen. Förra året besöktes skolan av författaren Susanna Alakoski, mest känd för romanen ”Svinalängorna”.