Vägen till prästyrket har inte varit spikrak för Karina Nahlbom, men nu känner hon att hon är där hon vill vara.

– Jag landade helt rätt och jag är tacksam att jag vågade följa min kallelse, säger hon.

Hon föddes i Norrköping och flyttade senare till Sörmland. Senare i livet har hon bott utomlands under ett antal år, först i England och sedan i USA.

Artikelbild

| Karina Nahlbom, ny präst i norra Tjust, bekantar sig med bygden hon ska jobba i. Bilden är tagen i Gamleby kyrka.

Innan hon flyttade utomlands, hade hon precis blivit klar med en utbildning till behandlingsassistent och funderade på att senare läsa vidare till socionom.

– Jag har alltid tyckt om människor och velat arbeta med människor, säger hon.

I England påbörjade hon en utbildning i socialt arbete, men i USA kände hon en kallelse att börja läsa teologi, så då satte hon i gång med det i stället. Hon fortsatte på det teologiska spåret, när hon och hennes man hade flyttat hem till Sverige igen, och då var siktet inställt på att bli präst.

– Jag läste i både Linköping och Uppsala och prästvigdes i Linköping 2012, berättar hon.

Artikelbild

| Karina Nahlbom är tacksam att hon vågade följa sin kallelse och välja prästyrket.

Innan Karina sökte och fick tjänsten i Tjust, arbetade hon som präst i Norrköping, Valdemarsvik och Ringarum. Senaste jobbet var som arbetsledande komminister i Sankt Johannes församling i Norrköping.

– Men jag längtade tillbaka till landet. Även om jag inte bor här, tror jag på konceptet med kyrkan mitt i byn, säger Karina, som i sitt nya jobb kommer att få ett särskilt ansvar för församlingarna Lofta och Loftahammar.

Men hon kommer förstås också att predika i pastoratets övriga kyrkor: Gamleby, Överum, Odensvi, Västra Ed, Dalhem och Ukna.

Den första tiden på nya jobbet vill Karina ägna sig åt att lära känna bygden och människorna. Hon säger att hon tycker mycket om gudstjänster, men hon brinner också för ideell verksamhet.

När det gäller det sistnämnda, vill hon särskilt framhålla det ideella arbete som syföreningarna gör, och alla pengar som de samlar in till olika välgörande ändamål.

– Jag är en stor supporter av syföreningar.

En sak som Karina ser fram emot att delta i är den teaterverksamhet som pastoratet har. Vi har flera gånger berättat om de påskspel och julspel som anordnas för bland annat skolelever i kyrkorna i norra kommundelen, och där personalen ikläder sig de olika rollerna.

Karina tycker om att spela teater. När hon växte upp var hon under många år medlem i en teatergrupp inom IOGT-NTO, som satte upp musikaler.

Att arbeta med teater tycker hon är ett bra sätt att nå ut till barn och ungdomar.

Ett annat stort och viktigt intresse för Karina är hästarna. Det har följt henne under många år, såväl i Sverige som under åren utomlands. Maken rider också och de har hästar hemma på gården utanför Gusum.

– Det är roligt att ha en gemensam hobby. Men nu har vi bara en häst var, och det räcker, säger hon och skrattar lite.

Maken har en quarterhäst och själv har hon en polsk sportponny. Hon tävlar inte, men hon har testat distansritt på prova-på-nivå.

En omvälvande händelse på det personliga planet förtjänar också att nämnas i sammanhanget. Den inträffade för ganska precis ett halvår sedan. Då blev Karina farmor.

Så här i efterhand kan hon konstatera att hon förstod att det skulle vara stort att bli farmor, men inte så stort. Hon känner en djup tacksamhet över att ha fått uppleva detta:

– Det är helt fantastiskt. En helt obeskrivlig känsla, säger hon lyckligt.