Det är nu tredje året i rad som Larsgunnar Nilsson systematiskt går igenom tänkbara häckningsplatser och ringmärker ungar.
Det är han och Kent Gullquist som jobbar med detta. De behöver vara två, för det är inte ofarligt att ringmärka berguvsungar. En gång blev en ringmärkare i kommunen skadad, när en av föräldrarna anföll.
Larsgunnar och Kent har dock klarat sig från sådant, men vid ett av bona var det en hona som satt och varnade hela tiden när de var där.
Ungarna knäpper med näbben, för att kalla på hjälp, men de bits inte. Däremot får man akta så att man inte river sig på de vassa klorna.
Ibland kan det vara svårt att nå bona, för att de ligger så svårtillgängligt. Då blir det ingen ringmärkning där.
Årets genomgång är just avslutad och 26 berg undersökta. Totalt noterades åtta lyckade häckningar. Av de 15 ungarna är nu tio ringmärkta. En var för liten och de andra för svåra att komma åt, eftersom det var så brant.
Utöver detta påträffades ytterligare fyra troliga häckningar, där det fanns slaktrester och vuxna uvar höll till i närheten, men inga ungar syntes.
– Vi har aldrig hittat så många häckningar som i år. Det känns väldigt bra, säger Larsgunnar.
Han tror att den goda födotillgången är en viktig förklaring. Det har funnits såväl gnagare som harar i tillräcklig mängd, men också måsar och änder.
– Honan inleder inte en häckning om hon inte är i god kondition och har haft bra tillgång på mat under vintern.
Dessutom har vädret varit varmare och mindre regnigt under maj och juni, mot i fjol. Det har gynnat berguvarna.
– Alla ungar vi har sett i år har sett väldigt välmående ut.
En egendomlig sak är dock att samtliga bon som varit bebodda ligger i norra kommundelen.
– Vi hittade inget söder om Västervik, trots att vi hört berguv där, säger Larsgunnar.
Han efterlyser genom VT information från allmänheten, om någon har sett eller hört berguvsungar även i södra kommundelen. Alla sådana uppgifter behandlas med sekretess, men de är viktiga pusselbitar, när det gäller att kartlägga berguvens liv och leverne i kommunen.
Berguven är känslig för störning vid boplatsen, men värst är det fram till mitten av maj. När ungarna börjar tigga ordentligt, har matningsdriften hunnit bli så stark att föräldrarna inte överger dem. Innan dess sker ingen ringmärkning.