Freja Zeylon och Nette Stuyck har mattelektion.
Det är februari och influensatider när jag träffar rektorn Johan Berg och fyra av hans medarbetare på Åbyängskolan i Gamleby. Frånvaron bland eleverna har varit skyhög på grund av sjukdom, och nu är det många i personalen som vabbar. "Värre än under pandemin", enligt Johan Berg.
Kanske, tror han, är just pandemin en bidragande orsak till att frånvaron ökat de senaste åren. Föräldrar skolades in i att man behöver hålla barnen hemma vid minsta symtom – något som fortfarande hänger kvar, trots att det inte längre är pandemi.
– Vi var också väldigt bra på att hålla avstånd och tvätta händerna, vilket gjort att vi kanske inte har samma motståndskraft som vi skulle haft annars.
För ungefär tre år sedan bestämdes att Åbyängskolan skulle vara pilotskola i ett arbete för att minska elevernas frånvaro. Att just Åbyängskolan valdes ut berodde på att skolan sedan flera år jobbat aktivt med frågan
– I början hade vi två personer från centrala barn- och elevhälsan knutna till oss vissa dagar, och vi gjorde en utbildningsplan för personalen. Vi träffade också andra instanser som kan vara inblandade när ett barn får problem, som BUP, barn- och ungdomshälsan och familjeenheten till exempel, berättar Johan Berg.
Mycket har handlat om att skapa en "närvarokultur". Barnen ska vilja vara i skolan. De behöver känna att de klarar av det som förväntas av dem. Och om någon varit borta ska det vara lätt att komma tillbaka igen. Det gäller också att ha koll på när någon börjar vara frånvarande lite för mycket.
– Redan innan vi blev pilotskola förde vi noggrann statistik över barnen som hade frånvaro, i procent. Det blev en aha-upplevelse för flera pedagoger, om vi till exempel såg att barnet varit borta 33 procent, vilket motsvarar en tredjedel av terminen, säger Ulla Gustavsson biträdande rektor och speciallärare.
Sara Källström Lindén, specialpedagog, berättar att en del elever tycker det är jobbigt att komma tillbaka till skolan efter en tids frånvaro.
Redan den tredje dagen någon är borta ska pedagogerna ringa till barnens föräldrar för att kolla läget. Men vad ska man säga när man ringer? Det har skolan numera tydliga rutiner för – både för att det ska bli lika för alla och för att det ska bli uppmuntrande, en puff i rätt riktning, och inte anklagande.
– Eleven ska veta att den är saknad och får hjälp att komma in igen när den kommer tillbaka. En del tycker det är jobbigt att komma tillbaka när de varit borta en längre period, berättar Sara Källström Lindén, specialpedagog.
Klassrumsmiljön är viktig för att eleverna ska trivas i skolan. Specialläraren Birgitta Hellman berättar att man till projektet sökt och fått pengar för att köpa in material som kan hjälpa eleverna att fokusera. Stressbollar, piggdynor, hörselkåpor och skärmar finns numera i alla klassrum, för elever som behöver det. Många använder sig av hjälpmedlen.
Melvin Persson gör prov i svenska och har en vikbar skärm på bordet, som kan hjälpa honom att koncentrera sig.
Freya sitter på en särskild pall som ger elever balansträning.
En timer kan användas som stöd för elevernas fokus.
Det finns numera hörselskydd och andra fokusstöd i alla klassrum på Åbyängskolan.
Att sitta på en sådan här piggmatta kan hjälpa vissa.
Saker som köpts in till klassrummen på Åbyängskolan.
Collin gör ett prov i svenska tillsammans med två andra elever.
Melvin Persson gör svenskaprov. Vikskärmen på bordet hjälper honom att koncentrera sig på uppgiften.
– Barn jobbar ju egentligen som i kontorslandskap. Det är inte alla vuxna som gillar det, och inte heller alla barn. Särskilt när man ska resonera och samarbeta med varandra kan det bli hög ljudnivå, säger Ulla Gustavsson.
– Men det handlar egentligen inte om att vi har för hög ljudnivå, utan att vissa vill ha det knäpptyst och sitta mer avskärmade, säger Birgitta Hellman.
Skolan har också jobbat med motorik och rörelse. Man har sett att många barn ligger efter i sin grundmotorik, något som kan påverka hur man lyckas i skolan – inte bara på idrotten, utan även i andra ämnen. Har man dålig kroppsuppfattning kan det vara svårare att sitta stilla och koncentrera sig. Kroppen och hjärnan hör ihop. Föreläsare på temat har bjudits in och i de yngre åldrarna har man börjat med "veckans rörelse".
– De gör övningar nästan dagligen, berättar Birgitta Hellman.
Skolan ska agera tidigt när en elev är frånvarande, oavsett anledning. Det viktiga är att eleven missar undervisning, och att det sociala samspelet med kompisar påverkas negativt. I vissa fall kanske det räcker med ett möte med vårdnadshavarna. Ibland behövs mer insatser, och då kan bland annat centrala barn- och elevhälsan kopplas in. På Åbyängskolan har varje årskurs en person från barn- och elevhälsan kopplad till sig.
– Lärarna har redan en hög arbetsbelastning. Om vi kan hjälpas åt kan det gagna barnen, säger Johan Berg.
Rebecca Fredriksson är speciallärare på Åbyängskolan.
Specialläraren Birgitta Hellman berättar att man sökt och fått pengar för att köpa in material som kan hjälpa eleverna att fokusera.
Åbyängskolan är pilotskola i ett arbete för att minska frånvaron bland eleverna.
Ulla Gustavsson är biträdande rektor på Åbyängskolan.
Johan Berg är rektor på Åbyängskolan.
Om projektet gett effekt eller än har de svårt att säga. Frånvaron är för tillfället hög, men under hösten såg det lite bättre ut.
Vad tror ni är orsaken till att skolfrånvaron bland barn ökat?
– Det är inte en sak utan många som sammanfaller. Samhället har förändrats i stort. Barnen och även föräldrarna prioriterar annorlunda idag jämfört med förr. De har mindre tid ihop, säger Johan Berg.
– Skärmar har tagit mer tid, det är svårare att samla familjen, säger Rebecca Fredriksson, speciallärare.
De konstaterar att skärmarna ger barnen snabba belöningar, att barn inte har övat så mycket på sin uthållighet. "Det är svårare att motivera barnen att bara traggla på". Läroplanens fokus på bedömning och krav från tidiga åldrar tror de också har medfört en ökad stress.
Samtidigt upplever de att det är ont om resurser i skolan – och svårt för lärarna att räcka till för alla barn i behov.
– Så ser vår verklighet ut. Det går inte att tänka att frånvaron är en egen fråga. Allt är en väv. Och ju mer man vet om varje maska i väven, desto bättre, säger Ulla Gustavsson.