Det blir mer tid i bilen än förut för Mikael Alm, som från och med den 11 september är ny präst för invånarna i Gamleby, Lofta, Loftahammar, Odensvi, Ukna, Västra Ed, Överum och Dalhem. Han har redan märkt att Västerviks kommun är stor till ytan.
Sedan han prästvigdes 1993 har han jobbat i Norrköping hela tiden, fast i olika församlingar, och blivit ett välbekant ansikte för många där. Så är det inte på hans nya arbetsplats – än.
Att han sökte jobbet i Norra Tjust pastorat berodde på att hans fru, Kirsten Alm, blev ny kyrkoherde i Åtvidaberg och familjen valde att bosätta sig där. Enda kopplingen till Gamleby är att hans pappa, Bengt Alm, gick lantbruksskolan på orten.
Mikael växte upp på Ljunga gård utanför Söderköping, där det odlades spannmål och potatis. Att ta över gården var dock inte aktuellt för Mikael, som i stället började läsa till gymnasielärare i religion och samhäll.
När kom du på att du ville bli präst?– Det gjorde jag ett år in i studierna till lärare. Det var väldigt odramatiskt.
Han beskriver en uppväxt omgiven av bönder och präster. I familjen fanns en tradition att sitta i kyrkorådet och vara kyrkvärd, så det var en välbekant miljö för honom, och ju längre han kom i sin utbildning till präst, desto mer rätt kändes det.
Han tycker om att ha hand om konfirmander, leda gudstjänster och predika och allt annat som hör till rollen som präst.
– Då tänkte jag att det är nog meningen att jag ska syssla med detta.
Han har aldrig ångrat sitt yrkesval, men det är förstås tungt att möta människor i sorg.
– Man får lägga det i Guds händer, för man inser hela tiden hur maktlös man är.
När jag frågar hur han hanterar sådana svåra tillfällen, ger han mig bilden av en jättelik byrå med många lådor i. Det som händer, finns i lådorna. Efteråt stänger han lådan och fokuserar inte på den längre, men den finns ändå kvar. Är lådan ständigt utdragen, hindrar det honom från att glädjas med andra människor som han möter, som kanske ska döpa ett litet barn.
– Den där byrån är väl egentligen Guds hand, funderar han.
På fritiden umgås Mikael Alm med familjen. Han tycker också om att läsa.
– Jag är en typisk bokmal, med ett enormt och efter flytten tämligen osorterat bibliotek.
Än så länge finns inga husdjur i familjen.
– Men förr eller senare blir det en tax. Min hustru är taxmänniska, säger Mikael, som växte upp med collie.